For er som undrar sa ar det 270 mil. 270 mil fran NY-Minneapolis, om man tar vagen forbi Ontario och Kanada da forstas. Som ni redan vet sa befinner vi oss nu i Minneapolis dar vi har tillbringat ca 1 och en halv vecka och blivit extrem val omhandertagna av Dick och senare Kerstin nar hon kom hem fran sin Sverigevistelse. Dick har sett till att vi atit annat an jordnotssmorsmackor sa nu ar vi laddade att ta itu med den resterande delen av resan.
Nar vi kom in i Minneapolis sa akte vi over Mississipi som man sager delar amerikas vastliga och ostliga sida. Det ligger val inte riktigt i mitten av landet men vi kan val saga att vi nu borjar del 2 pa resan, del vast. Har i Minnepolis har vi tagit det lungt och vadret har varit kanon. Idag ska vi handla lite saker som vi kommer att behova under resten av resan och imorrn ger vio oss av vasterut igen. Dick kommer att visa oss vagen ut genom Minneapolis och vi kommer folja vag 14 genom hela Minnesota och senare aven South Dakota.
For ovrigt sa har vadret kommit ikapp oss. I borjan av resan var natterna och vindarna var kalla. Nu ar vi helt klart inne i sommaren och det ar runt 30 grader varmt, aven om solen inte skiner. Vi misstanker att det kommer bli riktigt varm under resten av resan tills vi kommer upp pa lite hogre hojd i bergen. Vi befinner oss precis i Borjan av Minnesota och har i princip hela staten kvar att ta oss igenom. Alla stater har en slags slogan och Minnesota kallas 10.000 Lakes sa vi kommer formodlen kunna doppa oss i nagra sjoar pa vagen. Senare under resan blir det South Dakota The Mount Rushmore State dar vi kommer passera bla Badlands och Black Hills. Efter det Wyoming The Cowboy State Som ar den mest glesbebyggda staten i hela USA. Vi ar lite osakra fortfarande pa hur vi ska cykal nar vi kommer fram till Rocky Mountains. Antingen blir det att folja bergskedjan upp till kanada och nationalparkerna Banff och Jasper. Vi har fatt hora att det kommer vara en hel del turister i dessa parker under mitten av sommaren vilket kan gora det svart att fa tag i en taltplats. Man kan ju givetvis vildcampa men det kan bli dryga boter i NP. Vi har kikat pa en alternativ rutt som skulla vara att cykla vasterut tills vi kommer vran till vastkusten och senare cykla norrut utmed HW 101 upp mot Vancouver. Som sagt vat vi inte annu och vi kommer inte bestamma oss forren vi kommer fram till bergen.
Over and out
Edvin & Emil
Sunday, May 30, 2010
Monday, May 24, 2010
Friday, May 21, 2010
Minneapolis, MN, USA
Hej pa er allihopa
Denna dag mittemellan Crandon och Monica utefter vag 8 kom att bli den enklaste dagen hittils under resan for att hitta bade middag och boende for natten. Vi pinnade pa pa vara cyklar och passerar ett hus. Pa verandan star tva killar och grillar. De vinkar och vi vinkar tillbaka. Plotsligt skriker en av dem.
- Hey Guys, are you hungry?
Vi trodde forst de skojade men vi vande och fragade.
Nasta morgon cyklar vi vidare efter att ha blivit lamnade med hela huset med order att ta vad vi ville till frukost. Fantastiskt vilket fortroende man far av folk. Vi cyklar vidare i annu en kanondag med stralande sol. Dagen bjuder pa manga kilometer och vi slutar den i Ladysmith. Emil ar inne pa en bensinstation och utanfor moter jag Joe och hans flickvan som erbjuder oss boende for natten. Vi tackar ja och har en lite mexikansk afton hemma hos dom. Vi at tacos. Hehe eller tacos kanske ar fel benamning. Nar man ar "on the road" sa bli tacos desamma som Burkkottfarsas med tortillabrod:), ajo vi hade i och for sig lite ost:).
Fran Ladysmith ger vi oss vidare med sikte pa St Croix Falls och Minnesota. Later tjataigt med annu en dag cykling i fantastiskt vader. och naturen borjar bli ganska spektakular. Det hander inte sa mycket under denna dag forutom att vi helt enkelt bara njuter av cykling. Vi konstaterar dock hogljutt att
- De e ju sommar.
Allt ar gront, solen varmer och till skillnad fran tidigare sa ar aven vindarna varma. Nar vi kom fram till Minneapolis sa vart dick forvanad att vi inte hade haft enorma problem med Blackflies runt de stora sjoarna eftesom det brukar vara det vid den tiden vi var dar. Vi kom dock fram till att snostormen vi rakade ut for pa Wikwemikong tva veckor tidigare mestadels var till varan fordel da den tog do pa mycket av alla storande insekter vilket ledde till att vi inte blev uppatna pa vagen.
Vi cyklar under morgonen in i Minnestota. Vi kommer ganska snabbt fram till Scandia som ar den aldsta "svenska byn" i Minnesota. Jag kan forklara hur cyklingen i Minnesota ar som hittills.
Tank er den basta tankbara sommardagen. Ni ar i nere i den smalandska landsbygden. Fran dalarna har man flyttat ner alla roda stugor med vita knutar, dalahastar, svenska flaggor. Nar vi kom till Scandia sa sag vi dalahastar overallt. Vi gick in i en lite mataffar. dar traffade vi Martha. Hennes man Ross hade slaktingar i Sundsvall och de hade vart i sverige 2 ggr. Vi blir erjbudna att boa hemma hos dom och givetvis tackar vi ja. Det var dock bara mitt pa dagen sa vi gar runt lite pa kyrkogarden och det var mestadels svenska namn pa gravstenarna. Vi besokte gammelgarden som ar som ett museum och med en liten sovenirshop.
Kvallen tillbringar vi som sagt hemma hos familjen Nelson. Vi spelar kub, badminton ocg grillar korv. Senare visar de oss bilder fran deras sverigeresa och va lar dem en hel del svenska ord. De har aven 2 barn, Rosalyn och Daniel. Otroligt trevliga manniskor som senare under kvallen spelar musik for oss. De hade som en lite familjeorkester. Nastkommande morgon cyklar vi vidare pa vag 95 ner mot Pine Point park dar vi foljde cykelsparet till St Paul. Dick motte oss inne i St.Paul. Vi kakade lunch och at glass och begav oss in emoet Minneapolis. Pa kvallen foljde vi med Dick till "Bakken" dar han arbetar som volontar och ger guidade turer om elektricitet. Senare pa kvallen at vi chili con carne och drack ol ute pa verandan.
Som ni forstor sa har vi kommit fram till Minneapolis efter att ha cyklat de senaste 5 dagarna i straalende solsken. Sist vi skrev sa var vi i hemma hos Bev och Amby dar vi tillbringade natten i deras tradgard efter en trevlig BBQ och fotovisning fran diverse resom som de gjort i bla Utah, Colorado och South Dakota. Har kommer en liten resume over dagarna efter Norway, Enjoy.
Efter Norway rullade vi in i en ny delstat, Wisconsin, utefter vag 8 som skulle bli vart hem genom hela staten. Lanskapet har ar valdigt fint och det paminner mycket om Sverige. Solen sken och vi hade en kanondag pa cyklarna. Precis efter Crandon sa far jag (Edvin) lite trubbel med min cykel. bakhjulet glappade sa vi var tvugna att stanna och packa av allting och ta av hjulet for att atgjorda problemet innan vi kunde hoja vidare. Vi bestammer oss for att hitta basta mojliga plats att sla upp taltet pa eftersom klockan borjar bli mycket och solen forsvinner. Under de forsta dagarna pa resan var vi alltid lite "oroade" redan nar dagen startade var vi skulle tillbringa natten och hur det skulle ga att hitta en taltplats. Nu bryr vi oss inte om boendet for kommande natt forren nar vi stannar vid 6-7 pa kvallen, da borjar vi leta. Ibland aven mycket senare. Vi vet att det finns alltid nanstans att sla upp taltet. Alltid nan som har en bakgard, en bensinstation, en skogsdunge eller liknande.
Denna dag mittemellan Crandon och Monica utefter vag 8 kom att bli den enklaste dagen hittils under resan for att hitta bade middag och boende for natten. Vi pinnade pa pa vara cyklar och passerar ett hus. Pa verandan star tva killar och grillar. De vinkar och vi vinkar tillbaka. Plotsligt skriker en av dem.
- Hey Guys, are you hungry?
Vi trodde forst de skojade men vi vande och fragade.
- Come in, we having BBQ.
Vi ar inte sena med beslutet att stanna pa middag och 2 minuter senare star vi pa Eriks och krissies veranda och ater hamburgar och dricker varsin ol. Erik polare Sawyer var dar, de var lite aldre an oss, och pa kvallen slar vi med basebolltra, spela fotbollspel och tittar pa Dum dummare. Vi far aven ta en dusch ich varsit sovrum sa det gick ingen storre nod pa oss:).
Nasta morgon cyklar vi vidare efter att ha blivit lamnade med hela huset med order att ta vad vi ville till frukost. Fantastiskt vilket fortroende man far av folk. Vi cyklar vidare i annu en kanondag med stralande sol. Dagen bjuder pa manga kilometer och vi slutar den i Ladysmith. Emil ar inne pa en bensinstation och utanfor moter jag Joe och hans flickvan som erbjuder oss boende for natten. Vi tackar ja och har en lite mexikansk afton hemma hos dom. Vi at tacos. Hehe eller tacos kanske ar fel benamning. Nar man ar "on the road" sa bli tacos desamma som Burkkottfarsas med tortillabrod:), ajo vi hade i och for sig lite ost:).
Fran Ladysmith ger vi oss vidare med sikte pa St Croix Falls och Minnesota. Later tjataigt med annu en dag cykling i fantastiskt vader. och naturen borjar bli ganska spektakular. Det hander inte sa mycket under denna dag forutom att vi helt enkelt bara njuter av cykling. Vi konstaterar dock hogljutt att
- Fan Emil, har du tankt pa en sak?
- Ne, vada- De e ju sommar.
Allt ar gront, solen varmer och till skillnad fran tidigare sa ar aven vindarna varma. Nar vi kom fram till Minneapolis sa vart dick forvanad att vi inte hade haft enorma problem med Blackflies runt de stora sjoarna eftesom det brukar vara det vid den tiden vi var dar. Vi kom dock fram till att snostormen vi rakade ut for pa Wikwemikong tva veckor tidigare mestadels var till varan fordel da den tog do pa mycket av alla storande insekter vilket ledde till att vi inte blev uppatna pa vagen.
Pa kvallen kom vi fram till Interstate par precis intill St Croix river pa Wisconsin-sidan. Vi fragar om de tar betalt for taltning och givetvis kostar det pengar. Vi tacker da nej till taltplats men ger oss ner i parken for att grilla lite korv. Senare kommer parkvakten Tom och borjar prata med oss. Vi fragar han om det finns nan mojlighet att vi kan fa talta gratis i parken och han vill garna ge oss tillstand att gora det men sager att han inte kan for da vill alla talta gratis. Han sager dock att han ska aka och ringa nagra samtal och se om han kan hitta nan annanstans vi kan stanna for natten. Han aterkommer efter en stund och sager att han inte hittade nat annat men att han har fixar en taltplats at oss i parken, otroligt shysst. Vi tillbringar natten dar och under frukosten nasta morgon sa ser vi ett 15-tal ekorrar jaga varandra i traden, formodligen parning. Ganska haftigt.
Vi cyklar under morgonen in i Minnestota. Vi kommer ganska snabbt fram till Scandia som ar den aldsta "svenska byn" i Minnesota. Jag kan forklara hur cyklingen i Minnesota ar som hittills.
Tank er den basta tankbara sommardagen. Ni ar i nere i den smalandska landsbygden. Fran dalarna har man flyttat ner alla roda stugor med vita knutar, dalahastar, svenska flaggor. Nar vi kom till Scandia sa sag vi dalahastar overallt. Vi gick in i en lite mataffar. dar traffade vi Martha. Hennes man Ross hade slaktingar i Sundsvall och de hade vart i sverige 2 ggr. Vi blir erjbudna att boa hemma hos dom och givetvis tackar vi ja. Det var dock bara mitt pa dagen sa vi gar runt lite pa kyrkogarden och det var mestadels svenska namn pa gravstenarna. Vi besokte gammelgarden som ar som ett museum och med en liten sovenirshop.
Kvallen tillbringar vi som sagt hemma hos familjen Nelson. Vi spelar kub, badminton ocg grillar korv. Senare visar de oss bilder fran deras sverigeresa och va lar dem en hel del svenska ord. De har aven 2 barn, Rosalyn och Daniel. Otroligt trevliga manniskor som senare under kvallen spelar musik for oss. De hade som en lite familjeorkester. Nastkommande morgon cyklar vi vidare pa vag 95 ner mot Pine Point park dar vi foljde cykelsparet till St Paul. Dick motte oss inne i St.Paul. Vi kakade lunch och at glass och begav oss in emoet Minneapolis. Pa kvallen foljde vi med Dick till "Bakken" dar han arbetar som volontar och ger guidade turer om elektricitet. Senare pa kvallen at vi chili con carne och drack ol ute pa verandan.
Det ar oklart hur lange vi blir kvar i Minneapolis men det verkar som en kanontrevligstad med en hel del att gora. Senare framover blir det iaf South Dakota, Wyoming och Montana innan vi drar upp i Kanada. Vi hade som plan att besoka yellowstone NP. Vi har dock hort under resan att under den tid vi kommer dit sa ar det ENORMT mycket folk i Parken och vagarna kommer kantas av alla husbilar. Dick sa att det kanske skulle vara battre att inte aka in i Yellowstone utan entra klippiga bergen precis over istallet. Samma natur men mycket mindre turister. Det blir vart att funder pa men som det ser ut nu sa kanske vi inte aker in i Yellowstone utan en liten bit norr om parken och sedan vidare norrut. Vi far se, nu ska vi njuta av Minneapolis:)
Har kommer lite bilder. Vi har givetvis mycket mer men det tar lite tid att ladda upp allt:)
Saturday, May 15, 2010
Norway, Michigan?!
Tro det eller ej men vi befinner oss for tillfallet i Norway, ja det stammer faktiskt. Senast vi skrev vantade vi pa farjan i Lions head och detta har hant sen dess:
Lamnade Lions head runt kl 9 och 2,5 timmar och 5 mil senare va vi framme i Tobermory. Vadret va sisadar, det blaste riktigt kallt, regnet lag i luften och det gick rykten om snostorm??? Vi gick forstas inte pa detta nonsens. Pa den farjan spelade vi lite kort och sedan somnade vi bada tva i cafeterian. Val pa Manitoulin Island kom regnet och det borjade bli riktigt kallt. Vi cyklade ett par mil innan vi borjade leta efter en lamplig sovplats. Vi stannade pa en bensinstation, Edvin tyckte vi skulle cykla en bit till for att se om vi kunde hitta nan park eller natt, Emil insisterade pa att ga in och fraga personalen pa bensinstationen, Da kom varan raddning, Randy. Vi fragade efter lamplig taltplats och det hela slutade med att vi blev inbjudna till hans Timmerhus i Wikwemikong, ett Indianreservat. Det har kom att bli en av vara mest larorika och underhallande helger hittils pa resan. Randy, eller Mscheekan som han kallades i byn (skoldpaddan pa deras sprak), ar som ni forstar en akta Indian och vi ar sa himla glada att vi traffade honom. Randy och hans fru Kim bjod oss pa middag pa byns restaurang och sedan pa en liten sightsingtur genom byn. Resten av fredagkvallen fick vi hora historier och lara oss Indian-historia, hur varldens skapades, hur bjorkarna fatt sitt utseende, varfor gasar flyger i V- formation etc etc. Pa kvallen horde vi mer rykten om analkande snoovader, vi rykte forstas bara pa axlarna och tankte "det blir va det blir".
Vad tror ni motte oss nar vi vaknade pa lordag morgon? Jovisst, ryktena hade besannats, det snoade for fullt och blaste stark kuling. Vi var forstas mer an valkomna att stanna en natt till, det blev ett ganska latt beslut. Dessutom skulle vi fa aran att delta i en helig minnesstund for Kims bror som gick bort for ett ar sedan, ett sa kallat Memorial. Det var riktigt haftigt och en erfarenhet vi sent ska glomma, Det var sorgligt, roligt, larorikt och sa fanns det forstas massa god mat. Senare pa kvallen spelade vi spel med familjen och nagra av deras slaktingar, det blev en riktig kanonkvall.
Innan vi lamnade Wiki pa sondagen akte vi pa en harlig frukostbuffet, det va namligen mors dag har i canada som till skillnad fran Sverige firas den andra sondagen i maj. Innan vi akte fick vi Randy att kla pa sig "kostymen"..se bilder nedan.
Resten av veckan har mest varit transportstracka tillbaka in i USA, vi foljde Transcanadian highway 17 mellan Espanola och Sault Ste. Marie. Massa stora lastbilar och inte sa varst mycket att se.
I Strongs, Michigan, (Capital of Black bears) hittade vi Mary-Lou och Leonard vid en kyrka. Blev hembjudna till dessa underbara pensionarer som rullade fram den "lilla" husbilen, den stora var i storlek med en dragspelsbuss. De hade barn over stora delar av landet och begav sig soderut nar snon kom. Vi blev bjudna pa Pasties, nagon slags norsk specialitet med kott och potatis inbakad i brod med brunsas till, glass och appalkaka till efterratt..MUMMA!
Efter detta foljde 2 brutala cykeldagar med regn och STARK vastlig vind (motvind alltsa). Dessa dagar bjod inte pa mer an blota klader och dyngsur packning. Efter den forsta regniga dagen sa Edvin: "Idag blir nog faktiskt en underbar cykeldag...forutom att alla vara klader ar dyngsura". Emil smalog, skakade pa huvudet och sa: "Jag alskar din optimism Edvin".
Idag har det i alla fall varit bra vader och cyklingen har gatt bra. Sen vi entrade Michigan har vi sett fler och fler Svenska namn pa butiker och verkstader..tex Nymans Fresh fish, Stenbergs autobody shop, Swedish pantry och har i Norway en Skandinavisk souvenirshop, Swedish passport, har fanns det till och med sill. Fler reagerar aven pa flaggan och vi har fatt skaka hand med andra genrationens svenskattlingar och det lar bli mer handskakningar ju narmre Minnesota vi kommer.
Som sa ofta har vi hittat trevligt folk att spendera natten hos. Vi har precis tagit ut vara nytvattade klader ur torktumlaren, innan det at vi glass med brownies, innan det grillade vi hamburgare och innan middagen duschade vi for forsta gangen pa 8 dagar :P.
Minneapolis narmar sig med stormsteg och vi beraknar vara dar om ca en vecka.
P.S Dick, put the beer in the fridge, we're getting closer ;) D.S
Lamnade Lions head runt kl 9 och 2,5 timmar och 5 mil senare va vi framme i Tobermory. Vadret va sisadar, det blaste riktigt kallt, regnet lag i luften och det gick rykten om snostorm??? Vi gick forstas inte pa detta nonsens. Pa den farjan spelade vi lite kort och sedan somnade vi bada tva i cafeterian. Val pa Manitoulin Island kom regnet och det borjade bli riktigt kallt. Vi cyklade ett par mil innan vi borjade leta efter en lamplig sovplats. Vi stannade pa en bensinstation, Edvin tyckte vi skulle cykla en bit till for att se om vi kunde hitta nan park eller natt, Emil insisterade pa att ga in och fraga personalen pa bensinstationen, Da kom varan raddning, Randy. Vi fragade efter lamplig taltplats och det hela slutade med att vi blev inbjudna till hans Timmerhus i Wikwemikong, ett Indianreservat. Det har kom att bli en av vara mest larorika och underhallande helger hittils pa resan. Randy, eller Mscheekan som han kallades i byn (skoldpaddan pa deras sprak), ar som ni forstar en akta Indian och vi ar sa himla glada att vi traffade honom. Randy och hans fru Kim bjod oss pa middag pa byns restaurang och sedan pa en liten sightsingtur genom byn. Resten av fredagkvallen fick vi hora historier och lara oss Indian-historia, hur varldens skapades, hur bjorkarna fatt sitt utseende, varfor gasar flyger i V- formation etc etc. Pa kvallen horde vi mer rykten om analkande snoovader, vi rykte forstas bara pa axlarna och tankte "det blir va det blir".
Vad tror ni motte oss nar vi vaknade pa lordag morgon? Jovisst, ryktena hade besannats, det snoade for fullt och blaste stark kuling. Vi var forstas mer an valkomna att stanna en natt till, det blev ett ganska latt beslut. Dessutom skulle vi fa aran att delta i en helig minnesstund for Kims bror som gick bort for ett ar sedan, ett sa kallat Memorial. Det var riktigt haftigt och en erfarenhet vi sent ska glomma, Det var sorgligt, roligt, larorikt och sa fanns det forstas massa god mat. Senare pa kvallen spelade vi spel med familjen och nagra av deras slaktingar, det blev en riktig kanonkvall.
Innan vi lamnade Wiki pa sondagen akte vi pa en harlig frukostbuffet, det va namligen mors dag har i canada som till skillnad fran Sverige firas den andra sondagen i maj. Innan vi akte fick vi Randy att kla pa sig "kostymen"..se bilder nedan.
Resten av veckan har mest varit transportstracka tillbaka in i USA, vi foljde Transcanadian highway 17 mellan Espanola och Sault Ste. Marie. Massa stora lastbilar och inte sa varst mycket att se.
I Strongs, Michigan, (Capital of Black bears) hittade vi Mary-Lou och Leonard vid en kyrka. Blev hembjudna till dessa underbara pensionarer som rullade fram den "lilla" husbilen, den stora var i storlek med en dragspelsbuss. De hade barn over stora delar av landet och begav sig soderut nar snon kom. Vi blev bjudna pa Pasties, nagon slags norsk specialitet med kott och potatis inbakad i brod med brunsas till, glass och appalkaka till efterratt..MUMMA!
Efter detta foljde 2 brutala cykeldagar med regn och STARK vastlig vind (motvind alltsa). Dessa dagar bjod inte pa mer an blota klader och dyngsur packning. Efter den forsta regniga dagen sa Edvin: "Idag blir nog faktiskt en underbar cykeldag...forutom att alla vara klader ar dyngsura". Emil smalog, skakade pa huvudet och sa: "Jag alskar din optimism Edvin".
Idag har det i alla fall varit bra vader och cyklingen har gatt bra. Sen vi entrade Michigan har vi sett fler och fler Svenska namn pa butiker och verkstader..tex Nymans Fresh fish, Stenbergs autobody shop, Swedish pantry och har i Norway en Skandinavisk souvenirshop, Swedish passport, har fanns det till och med sill. Fler reagerar aven pa flaggan och vi har fatt skaka hand med andra genrationens svenskattlingar och det lar bli mer handskakningar ju narmre Minnesota vi kommer.
Som sa ofta har vi hittat trevligt folk att spendera natten hos. Vi har precis tagit ut vara nytvattade klader ur torktumlaren, innan det at vi glass med brownies, innan det grillade vi hamburgare och innan middagen duschade vi for forsta gangen pa 8 dagar :P.
Minneapolis narmar sig med stormsteg och vi beraknar vara dar om ca en vecka.
P.S Dick, put the beer in the fridge, we're getting closer ;) D.S
Thursday, May 6, 2010
Lions Head, Ontario, Canada - Den Tyska familjen
Tjohoo
Just nu kanns det som att cykling hamnar lite efter pa grund av anpassningar till vagar samt vantan pa farjan. Vi lamnade Collingwood i mandags for att bege oss norrut mot Tobermory genom Bruce County. Kustvagen utmed den ca 20 mil langa udden som leder ut till " The Tob" ar valdigt sevarda. Ofta mots klippor med hav och utsikten blir da valdigt harlig. Vi tillbringade en natt nere vid strandkanten dar vi fatt tips att vi kunde campa av John som boddei narheten. Vi laade mat pa oppen eld och satt och snackade tills solen gick ner.
Under resans gang sa har natterna bjudut pa en del ovantade handelser, vi har borjat bete oss lite konstigt. Nar vi sov hemma hos Murphys i St Anns sa vaknade Emil mitt inattev av att han skrattade som tusan. Han visste inte varfor och han kunde inte sluta. Dagen efter det hemma hos Keiths syster limda i Markham vaknade Emil av att jag pratade i telefon mitt i natten (eller i alla fall trodde att jag gjorde det).
- Edvin, fan du kan inte snacka i telefon sa har sent, nem snackar du med?? sa emil
jag slutade prata och la mig och sov. nar Emil fragade mig dagen efter sa hade jag ingen aning om att jag pratat i telefon och en mindre med vem jag pratat. Hehe, det ar fortfarande ett mysterium om jag verkligen pratade i telfon eller om det var emil som dromde. jag hade inte ringt fran min tele iaf:). Nar vi sov hemma hos lynn i Collingwood sa stallde vi innan va la oss upp dorren till verandan for att det var sa varmt. Jag somnade fort men Emil var vaken. Jag vaknade dock av att jag tyckte att jag horde ett skrik utanfor och trodde det var nan pa verandan sa jag tyckte val att det var rimligt att ga upp och stanga till for att sedan lungt lagga mig och sova igen.
- Edvin, vafan gor du, varfor stanger du for?, fragar Emil.
Jag berattar vad jag uppfattat och Emil later som ett fragetecken eftersom han var vaken och inte hort nat alls.
Det roligaste hittils var nar vi taltade intill starnden till georgian bay for tre dagar sedan. Vi lag lag bada och sov for fullt nar jag helt plotsligt viskar skarpt till Emil.
- Tyst, LIGG, lagg dig ner for tusan. jag maste ha minuten
- Vavafan ar minuten? fragar en livradd och nyvaken Emil som var overtygad om att jag trodde det var en bjorn utanfor.
- Ja men vafan du vet ju minuten, det ar som en matpase. en pase vi haft massa mat i.
- Edvin, ar du verkligen vaken?
- JAA, jag ar vaken, men var ar minuten?
Emil forstod att jag formodligen inte var vaken utan dromde och bada la sig ner for att forsatta sova. Jag kommer ihag att jag tankte att , Han fattar ju ingenting men efter ett pa rsukunder glomde jag bort minuten (vad jag fortfarande undrar vad det ar for nat jag yrade om) och ladde mig ner for att somna om.
Dagen efter vaknar vi upp och har valdigt roligt at det som hant under natten. Vi cyklar sedan vidare i kanonvader genom en valdigt harlig natur. Eftersom vi har gott om tid tar vi givetvis de mest scenic vagarna och en leder genom cape cork Indian resevar. grusvag i ca 2 mil men oerhort harligt lanskap utmed georgian bay. Vadret i dessa omraden ar totalt oforutsagbart. I sverige ar vi vana vid att det regnar en dag, hela dagen aller ar sol hela dagen, alternativt att det skiftar nagon gang under en dag. Har kan det skifta fran klarbla himmel till gra moln och aska flera ggr under en och samma dag. Pa eftermiddagen kommer vi fram till Lions Head som ligger ca 5 mil fran Tobermory. Vi satter oss vid hamnen for att koka lite pasta. Dar fragar vi en tjej om alternativ taltplats till kvallen och vi for tips om en park i narheten. Vi blir aterigen "hittade", denna gangen av en tysk kvinna som undrar om vi ar vilse.
- nejda, vi letar bara efter ett stalle att talta pa.
Ja ni kan satta upp taltet pa var tomt om ni vill. Vi foljde efter och vi har nu tillbringat tva natter hos den Tyska familjen Schmidt bestaende av Joachim, Susan, Lukas, Tim och Benno. Dagen har jag och emil tillbringat med att hjalpa till pa tomten med grasklippning, vadsagning samt att fixa iordning till kvallens "bonfire" och BBQ. Gardagen spenderade vi genom en 4 timmars hikingtur pa Bruce trail som ar Canadas aldsta hikingled och gar ca 84 mil mellan Niagara och Tobermory. Familjen ar valdigt trevliga och de gillar att paddla kanot och har berattat en hel del om kanotaventyr i de lite mer norra delarna av Kanada. Imorgon bitti sa ger vi oss av mot Tobben for att ta 01.30 farjan. Det ska bli skont att komma over till south baymouth da cyklingen flyter pa lite battre:).
Just nu kanns det som att cykling hamnar lite efter pa grund av anpassningar till vagar samt vantan pa farjan. Vi lamnade Collingwood i mandags for att bege oss norrut mot Tobermory genom Bruce County. Kustvagen utmed den ca 20 mil langa udden som leder ut till " The Tob" ar valdigt sevarda. Ofta mots klippor med hav och utsikten blir da valdigt harlig. Vi tillbringade en natt nere vid strandkanten dar vi fatt tips att vi kunde campa av John som boddei narheten. Vi laade mat pa oppen eld och satt och snackade tills solen gick ner.
Under resans gang sa har natterna bjudut pa en del ovantade handelser, vi har borjat bete oss lite konstigt. Nar vi sov hemma hos Murphys i St Anns sa vaknade Emil mitt inattev av att han skrattade som tusan. Han visste inte varfor och han kunde inte sluta. Dagen efter det hemma hos Keiths syster limda i Markham vaknade Emil av att jag pratade i telefon mitt i natten (eller i alla fall trodde att jag gjorde det).
- Edvin, fan du kan inte snacka i telefon sa har sent, nem snackar du med?? sa emil
jag slutade prata och la mig och sov. nar Emil fragade mig dagen efter sa hade jag ingen aning om att jag pratat i telefon och en mindre med vem jag pratat. Hehe, det ar fortfarande ett mysterium om jag verkligen pratade i telfon eller om det var emil som dromde. jag hade inte ringt fran min tele iaf:). Nar vi sov hemma hos lynn i Collingwood sa stallde vi innan va la oss upp dorren till verandan for att det var sa varmt. Jag somnade fort men Emil var vaken. Jag vaknade dock av att jag tyckte att jag horde ett skrik utanfor och trodde det var nan pa verandan sa jag tyckte val att det var rimligt att ga upp och stanga till for att sedan lungt lagga mig och sova igen.
- Edvin, vafan gor du, varfor stanger du for?, fragar Emil.
Jag berattar vad jag uppfattat och Emil later som ett fragetecken eftersom han var vaken och inte hort nat alls.
Det roligaste hittils var nar vi taltade intill starnden till georgian bay for tre dagar sedan. Vi lag lag bada och sov for fullt nar jag helt plotsligt viskar skarpt till Emil.
- Tyst, LIGG, lagg dig ner for tusan. jag maste ha minuten
- Vavafan ar minuten? fragar en livradd och nyvaken Emil som var overtygad om att jag trodde det var en bjorn utanfor.
- Ja men vafan du vet ju minuten, det ar som en matpase. en pase vi haft massa mat i.
- Edvin, ar du verkligen vaken?
- JAA, jag ar vaken, men var ar minuten?
Emil forstod att jag formodligen inte var vaken utan dromde och bada la sig ner for att forsatta sova. Jag kommer ihag att jag tankte att , Han fattar ju ingenting men efter ett pa rsukunder glomde jag bort minuten (vad jag fortfarande undrar vad det ar for nat jag yrade om) och ladde mig ner for att somna om.
Dagen efter vaknar vi upp och har valdigt roligt at det som hant under natten. Vi cyklar sedan vidare i kanonvader genom en valdigt harlig natur. Eftersom vi har gott om tid tar vi givetvis de mest scenic vagarna och en leder genom cape cork Indian resevar. grusvag i ca 2 mil men oerhort harligt lanskap utmed georgian bay. Vadret i dessa omraden ar totalt oforutsagbart. I sverige ar vi vana vid att det regnar en dag, hela dagen aller ar sol hela dagen, alternativt att det skiftar nagon gang under en dag. Har kan det skifta fran klarbla himmel till gra moln och aska flera ggr under en och samma dag. Pa eftermiddagen kommer vi fram till Lions Head som ligger ca 5 mil fran Tobermory. Vi satter oss vid hamnen for att koka lite pasta. Dar fragar vi en tjej om alternativ taltplats till kvallen och vi for tips om en park i narheten. Vi blir aterigen "hittade", denna gangen av en tysk kvinna som undrar om vi ar vilse.
- nejda, vi letar bara efter ett stalle att talta pa.
Ja ni kan satta upp taltet pa var tomt om ni vill. Vi foljde efter och vi har nu tillbringat tva natter hos den Tyska familjen Schmidt bestaende av Joachim, Susan, Lukas, Tim och Benno. Dagen har jag och emil tillbringat med att hjalpa till pa tomten med grasklippning, vadsagning samt att fixa iordning till kvallens "bonfire" och BBQ. Gardagen spenderade vi genom en 4 timmars hikingtur pa Bruce trail som ar Canadas aldsta hikingled och gar ca 84 mil mellan Niagara och Tobermory. Familjen ar valdigt trevliga och de gillar att paddla kanot och har berattat en hel del om kanotaventyr i de lite mer norra delarna av Kanada. Imorgon bitti sa ger vi oss av mot Tobben for att ta 01.30 farjan. Det ska bli skont att komma over till south baymouth da cyklingen flyter pa lite battre:).
Subscribe to:
Posts (Atom)