Tjenare pa er!
Det var ett tag senast jag skrev och vid det tillfallet befann jag mig i Queenstown dar jag var pa vag att borja jobba. Under andra dagen i queenstown stotte jag pa lite andra cyklister som skulle ta sig soderut mot Invercargill och tyckte att jag skulle cykla med dem vilket jag inte kunde saga nej till och jag var av en ren slump borta fran queenstown ungefar lika fort som jag kom dit. Det var i och for sig lika bra for nar jag ringde andy (killen jag jobbade for) berattade han att borjan av halva nasta vecka skulle jobbet bli installt eftersom de saknade material som var forsenat i transporten for auckland och vi kom overens om att jag skulle hora av mig om jag kom tillbaka til staden.
Cyklingen gick i grova drag under nagra dagar ner mot Te Anua och Invercargill som ar den sydligaste staden av storre storlek i NZ. Dar gjordes ett stopp for bla kins buffe och ett besok pa en jarnhandel.for de flesta later detta helt ointressant men jag kan tala om for Bert att jag nu sett den riktiga "the world fastest Indian" som finns i en monter dar:). Burt Munros motorcykel som han flog fram med over saltoknen i Bonneville. Aven agarpapprena fanns att beskada :).
Cyklingen gick vi Catlins pa den sodra ostjusten och skars sedan inat i landet mot orten Ettrick. I riverton en halv dag innan Invercargill hade jag stannat och bott hos David och Carol Clapp som ar amerikander. De kande Peter som agde en stior fruktfarm i ettrick och vi ringde honom och kollade om han hade nagot arbete dar. Javisst hade han det och nagra dagar senare Installde jag mig tillsammans med 7 andra 20 till 25-aringar fran Dunedin for Apple-thinning, dvs ransning av appeltrad for den kommande plockningen i borjan av mars.
Ettrick ar en valdigt lite hala och tillgangen till internet ar mycket begransad och for varan del helt obefintlig. Narmsta storre hala ar ruxburg ca 12 km norrut som vi anvander nar vi behover kopa proviant i form av baked beans och 12 pack steinlager. Vi jobbar hart med appeltraden under dagen i den mestadels stekande solen och pa kvallen hanger vi pa verandan till huset dar vi bor och kakar middag, lyssnar pa musik, dricker ol och snackar skit vilket ar en relativt trivsam tillvaro .Internetcafet i roxburg tillater inte att man pluggar in kamera eller liknande vilket gor att jag inte kan lagga upp bilder.
det kommer formodligen finnas jobb pa farmen till mitten av januari sedan sa far jag se vad som hander. Nu maste jag avsluta da internettiden borjar rinna ut.
Hade gott allihopa sa hor jag av mig nar jag ror mig vida och for all del. GOD JUL. (Madde, for ovrigt kommer jag fira julen nere i Dunedin med nagra vanner sa det blir inget taltande da :))
Thursday, December 16, 2010
Thursday, December 2, 2010
I got a job at the construction
Tjenare allihopa!
Imorse nar jag vaknade tankte jag att det skulle bli fantastiskt skont med en vilodag och bara strosa runt pa gatorna i Queenstown och drulla in i diverse sportaffarer mm och lamna in ansokan om arbete. Jag drog pa mig shortsen en t-shirt och hoppade i mina illa luktande cykeldojjor och begaw mej ner mot Downtown. Som jag skrev igar sa var jag pa en Job Agency har i staden och pratade med dem och lamnade cv. 5 min in i min promenad ner mot stan ringer min nyskaffade mobiltelefon och efter att varken haft eller pratat i telefon pa en manad tar det ett tag innan jag reagerar pa den.
Den som soker mig heter Andy. Han driver en Landscaping/construction firma har i krokarna och just nu haller de pa med ett jattehotell som byggs 6 km utanfor staden. Han undrar om jag skulle kunna tanka mig att arbeta under dagen och formodligen hela nasta vecka ocksa. Jag tackar givetvis ja och beger mig tillbaka till backpackermotellet for att hamta klader och solskydd och sedan ner mot stan dar skjuts till bygget vantar.
Han overdrev verkligen inte nar han sa ett hotellbygge pa mangmiljonbelopp. Hundratals arbetare irrade runt som myror och man var knappt halvags in i bygget sa det finns massor att gora. Jag , Andy, och ett par irlandare agnade dagen at att lagga och putsa sten i medans den heta solen stekte vara stackars armar som var totalt vita av solskyddsfaktor. Ett antal pauser under dagen hade vi da vi sokte skydd i skyggan bakom spa-delen av hotellet. Arbetet var ratt skoj och jag ska dit pa mandag oxa och formodligen blir det hela nasta vecka.
Det ar fredag kvall nu och planen ar att hanga runt med diverse backpackers uppa pa motellet. Gick ner en svang till internetcafet for att agna en timma till att skriva detta och lagga upp en del av de bilder jag tatt men givetvis glomde jag kameran pa rummet sa det far vanta annu ett par dagar, tyvarr.
hade gott allihopa
Imorse nar jag vaknade tankte jag att det skulle bli fantastiskt skont med en vilodag och bara strosa runt pa gatorna i Queenstown och drulla in i diverse sportaffarer mm och lamna in ansokan om arbete. Jag drog pa mig shortsen en t-shirt och hoppade i mina illa luktande cykeldojjor och begaw mej ner mot Downtown. Som jag skrev igar sa var jag pa en Job Agency har i staden och pratade med dem och lamnade cv. 5 min in i min promenad ner mot stan ringer min nyskaffade mobiltelefon och efter att varken haft eller pratat i telefon pa en manad tar det ett tag innan jag reagerar pa den.
Den som soker mig heter Andy. Han driver en Landscaping/construction firma har i krokarna och just nu haller de pa med ett jattehotell som byggs 6 km utanfor staden. Han undrar om jag skulle kunna tanka mig att arbeta under dagen och formodligen hela nasta vecka ocksa. Jag tackar givetvis ja och beger mig tillbaka till backpackermotellet for att hamta klader och solskydd och sedan ner mot stan dar skjuts till bygget vantar.
Han overdrev verkligen inte nar han sa ett hotellbygge pa mangmiljonbelopp. Hundratals arbetare irrade runt som myror och man var knappt halvags in i bygget sa det finns massor att gora. Jag , Andy, och ett par irlandare agnade dagen at att lagga och putsa sten i medans den heta solen stekte vara stackars armar som var totalt vita av solskyddsfaktor. Ett antal pauser under dagen hade vi da vi sokte skydd i skyggan bakom spa-delen av hotellet. Arbetet var ratt skoj och jag ska dit pa mandag oxa och formodligen blir det hela nasta vecka.
Det ar fredag kvall nu och planen ar att hanga runt med diverse backpackers uppa pa motellet. Gick ner en svang till internetcafet for att agna en timma till att skriva detta och lagga upp en del av de bilder jag tatt men givetvis glomde jag kameran pa rummet sa det far vanta annu ett par dagar, tyvarr.
hade gott allihopa
Wednesday, December 1, 2010
Queenstown, New Zealand
Hey mates!
De senaste 4-5 dagarna har vi varit ett helt gang som ockuperat Higwhay 6 soderut pa den Nya Zeelandska Vastkusten. Utover mig och anita fran Schiew (eller hur det nu stavas) sa ar det Nate och Tracy fran seattle, Rob och Suie fran BC Canada, Elaisa och Katerine fran Chicago och aven under sista dagen en osterikkiska fran lienz och en tysk kille fran munchen.
Vi tramapar pa relativt mycket under dagarna men vid 16-17 tiden klipper vi cyklingen, hittar en bra plats att sova pa, ofta en camping eller ett backpackermotel, lagar mat och dricker massor av den lokala skitolen Bitter Tasman vars enda fordel ar att den ar billig. Ja efter 100 km cykling smakar de mesta i dryck bra. Vi har sagt hej da till varanadra varje morgon i 4 dagar nu men slutat upp pa samma stalle pa kvallen iaf da det i princip bara gar en vag langs vastkusten. Vi har haft ofantligt roligt men igar morse skildes vi at da alla skulle at olika hall.
Jag har cyklat ensam de senaste tva dagarna. Den forsta mellan Haast och Wanaka och idag mellan Wanaka och "The adventure city of the world" som dom kallar det, Queenstown. Igar kvall nar jag kom fram till Wanaka hade jag averkat 15 mil cykling i relativt bra vader. Jag var sketatrott och hittade en billig 5 dollarcamping jag kunde sla upp taltet pa. Det finns amssor av stallen att sla upp taltet pa utover dessa sma campingar som drivs av the department of conservation men pa dessa traffar man alltid massa intressant folk och har man det minsta till social formaga sa ar det svart att inte valje dem. Jag slanger upp taltet och gar till en Tavern och koper en pizza och en 1,5 liter cola som jag inhalerar omgaende medans jag ser en gubbe fanga en trout i an som rinner forbi och roande iaaktar 3 australienska killar som forsoker fa upp sitt talt vilket de har stora problem med medans deras 3 otaliga flickvanner star och fryser i blasten och vantar pa att borja laga middag.
Efter fyra dagar av cykling och sena natter med mycket dricka vill jaga bara vara for mig sjalv och drar mig in i taltet dar jag pluggar in min amerikanska countrymusik, kakar jordnotter sipprar pa de sista dropparna av min cola. Har man en 33 cl racker det. Har man en 1,5 liter tar den slut iaf, fascinerande:). Vaknar upp nara timmar senare da det blitt morkt och gar det avancerade movet att ta av mig byxorna och glider ner i min sovsack och somnar ovaggat.
Efter bra cykling kom jag under dagen in i staden queenstown efter att ha traffat tonvis med andra turister utmed vagen. Rutten jag tog ledde mig upp pa den hogsta asfalterade vagen i NZ, vilket bara ar starx over 1000m, men iaf. 3 mil innan queenstown kunde jag se staden. Gick direkt och kopte en mobiltelefon och sedan till Job agencyn och lamnade lite cv och telenummer. Hon hade en "landscaper'' som behovde en hjalpande han nasta vecka och fram till slutet av Januari som skulle hora av sig nasta vecka. Ska agan morgondagen till at soak jobb sjalv har i staden och Bor for tillfallet pa Pinelodge backpackers hotel dar jag formodligen kommer kunna bo ett tag. ska parat med chefen James imorrn men de hade dealen 15 timmar arbete i tradgarden ger 1 veckas boende vilket jag tyckte lat som en bra borjan.
Hehe for ovrigt sa traffade jag Brenna som Jag cyklade med till Nelson har i Queenstown sa nu sak vi ut och njuta av pulsen i staden :).
Hade gott sa ska jag forsoka halla er uppdaterade om hur jobbsituationen gar har nere
Cheers mates
De senaste 4-5 dagarna har vi varit ett helt gang som ockuperat Higwhay 6 soderut pa den Nya Zeelandska Vastkusten. Utover mig och anita fran Schiew (eller hur det nu stavas) sa ar det Nate och Tracy fran seattle, Rob och Suie fran BC Canada, Elaisa och Katerine fran Chicago och aven under sista dagen en osterikkiska fran lienz och en tysk kille fran munchen.
Vi tramapar pa relativt mycket under dagarna men vid 16-17 tiden klipper vi cyklingen, hittar en bra plats att sova pa, ofta en camping eller ett backpackermotel, lagar mat och dricker massor av den lokala skitolen Bitter Tasman vars enda fordel ar att den ar billig. Ja efter 100 km cykling smakar de mesta i dryck bra. Vi har sagt hej da till varanadra varje morgon i 4 dagar nu men slutat upp pa samma stalle pa kvallen iaf da det i princip bara gar en vag langs vastkusten. Vi har haft ofantligt roligt men igar morse skildes vi at da alla skulle at olika hall.
Jag har cyklat ensam de senaste tva dagarna. Den forsta mellan Haast och Wanaka och idag mellan Wanaka och "The adventure city of the world" som dom kallar det, Queenstown. Igar kvall nar jag kom fram till Wanaka hade jag averkat 15 mil cykling i relativt bra vader. Jag var sketatrott och hittade en billig 5 dollarcamping jag kunde sla upp taltet pa. Det finns amssor av stallen att sla upp taltet pa utover dessa sma campingar som drivs av the department of conservation men pa dessa traffar man alltid massa intressant folk och har man det minsta till social formaga sa ar det svart att inte valje dem. Jag slanger upp taltet och gar till en Tavern och koper en pizza och en 1,5 liter cola som jag inhalerar omgaende medans jag ser en gubbe fanga en trout i an som rinner forbi och roande iaaktar 3 australienska killar som forsoker fa upp sitt talt vilket de har stora problem med medans deras 3 otaliga flickvanner star och fryser i blasten och vantar pa att borja laga middag.
Efter fyra dagar av cykling och sena natter med mycket dricka vill jaga bara vara for mig sjalv och drar mig in i taltet dar jag pluggar in min amerikanska countrymusik, kakar jordnotter sipprar pa de sista dropparna av min cola. Har man en 33 cl racker det. Har man en 1,5 liter tar den slut iaf, fascinerande:). Vaknar upp nara timmar senare da det blitt morkt och gar det avancerade movet att ta av mig byxorna och glider ner i min sovsack och somnar ovaggat.
Efter bra cykling kom jag under dagen in i staden queenstown efter att ha traffat tonvis med andra turister utmed vagen. Rutten jag tog ledde mig upp pa den hogsta asfalterade vagen i NZ, vilket bara ar starx over 1000m, men iaf. 3 mil innan queenstown kunde jag se staden. Gick direkt och kopte en mobiltelefon och sedan till Job agencyn och lamnade lite cv och telenummer. Hon hade en "landscaper'' som behovde en hjalpande han nasta vecka och fram till slutet av Januari som skulle hora av sig nasta vecka. Ska agan morgondagen till at soak jobb sjalv har i staden och Bor for tillfallet pa Pinelodge backpackers hotel dar jag formodligen kommer kunna bo ett tag. ska parat med chefen James imorrn men de hade dealen 15 timmar arbete i tradgarden ger 1 veckas boende vilket jag tyckte lat som en bra borjan.
Hehe for ovrigt sa traffade jag Brenna som Jag cyklade med till Nelson har i Queenstown sa nu sak vi ut och njuta av pulsen i staden :).
Hade gott sa ska jag forsoka halla er uppdaterade om hur jobbsituationen gar har nere
Cheers mates
Wednesday, November 24, 2010
annu en vecka pa Nya Zeeland
Hej allihopa!
Hoppas allt ar bra med alla dar hemma. Jag maste fraga, hur ar snostatusen?:). Som ni formidligen morkt sa drojer det lite mellan blogginlaggen vilket mestadels beror pa att det campas en hel del och att det inte bor lika mycket folk pa den sodra on. Dessutom ar folket pa den sodra on formodligen ratt trotta pa turister och inte lika entusiastiska att bjuda hem dom men naturen ar fantastisk sa vild-camping ar det basta i vilket fall :). Har kommer min lilla dagbok fran da vi stannade till pa Russel och Karens gard i Eltham utanfor startford. Enjoy.
Efter en brakmiddag med diverse slaktingar till Russel och Karen somnmnar vi trotta i vardagsrummet efter att ha bloggat ett par timmar med det senaste inlagget. Mitt i natten vaknar jag av att jag har ont i min storta och det ar nageltrang som gor sig pa mint. Jag gar upp och ser om jag kan hitta nan form av nagelsax men hittar ingen och bestammer mig for att losa problemet pa morgonen och gar tillbaka till soffan och somnar om. Pa morgonen tar jag min fickkniv och gor ett litet kirurgsikt ingrepp vilket slutar bra.
Efter en stadig frukost med baked beans, egg och mackor sa ger vi oss av for att gora en hajk pa vulkanen MT egmont utanfor staden. Karen kor oss till foten av den och vi vandra upp medan hon sitter kvar i bilen och laser nagar tidningar. Pa eftermiddagen kor hon ner oss till deras Mjolkladugard dar Russel och en av hans anstallda ar mitt uppe i komjolkningen. andra gangen for dagen. de mjolkar en gang pa morgonen och en gang pa eftermiddagen 9 manader om aret. Det var kul och vi fick vara med i "satta sugproppen pa spenen"- processen :). Pa kvallen grillar vi och besoker nagra vanner till dem.
Russel och Karen ar otroligt trevliga manniskor som uppskattade varta besok lika mycket sok vi uppskattade deras. Idag var det dags att ge sig av igen och vi har nu prickat av farklippning och komjolkning pa att gora lista for NZ. Karen ordnar frukost och Russel kommer tillbaka fran morgonmjolkningen vid 9 tiden. Vi tackar for tva roliga dagar och ger oss av soderut efter att ha bytt kontaktuppgifter och overtygat Karen om att skaffa Facebook.
Vi borjar matta och belatna att cykla soderut pa HW 3 mot Whanganui och vadret ar bra. Sitter och smafunderar lite under cyklingen pa ett antal fragor jag fatt de senaste dagarna om ett svenska par som mordades har pa NZ for 20 ar sedan. Folk pratar mycket om det har eftersom deras mordare slapps fri fran fangelset idag och de undrar hur jag kanner for det. de mordades nar de campade :). Tankarna forsvinner dock lika fort som de kom och jag kan koncentrera mig pa naturen och de bra vadret igen. Jag kanner mig lite seg efter gardagens grillning da Russel upptackte att jag gillade ol, mycket :).
Framat kvallen stannar vi pa en gard utanfor Turakina utmed HW 3. Vi fragar Ian som ager garden om vi kan sla upp ett talt nanstans pa hans hundratals acres och vi far sla upp det pa han grasmatta. Efter att ha lagt sina ungar visar han oss dusch och badrum och senare nar hans fru Hayley kommer hem pa kvallen ater vi middag tillsammans och de berattar att de reste runt i Europa for 20 ar sedan och klippte far tillsammans. Ian jobbar nu pa farmen och Hayley jobbar deltid med planering av elen for ladugardar mm. Hayley berattar att hon har en bror som jobbar med bygge nere i Te Anua pa den sodra on och skulle se om hon kunde hitta nat jobb till mig dar.
Nastkommande morgon far vi halla en lite gergrafilektion for de 4 barnen var vi kommer ifran och pekar pa den stora varldskartan de har i koket medans vi ater vara rostade brod till frukost. Vi ger oss senare av i medvind och moln och avverkar ganska fort 60 km innan vi stannar och ater den Lunch som Hayley gjort till oss. Det marks att vi borjar narma oss NZ huvudstad Wellington for trafiken tilltar och det ligger mer och mer skrap eftervagarna vilket ar en ovanlig syn annars pa landsbygden. Pa kvallen stannar vi till pa en blomstergard och far sla upp taltet i deras tradgard. Brenna ringer under kvallen en kontakt hon har i Wellington som vi ska stann hos imorgon.
Cyklingen intill Wellington ar inge kul alls. mycket vagarbeten och trafike och i slutet hektiskt hoppande mellan trottoarer. Till slut kommer vi docj fram och ater kinamat inne i stadeei i vantan pa att Brennas vanner ska komma hem fran jobbet. Vi strosar runt i Wellington nagra timmar och ser oss omkring innan vi drar oss hem till Lynne och Lube som vi ska boa hos. De bada ar amerikander och pa kvallen sitter jag och pratar med 3 amerikanare, ater Kentucky fried chicken och kollar the Simpsons, Flashback a la Amerika :).
Under nast kommande dag aker vi den 3,5 timmar lanag farjan till Picton. Ganska trist farja som kan jamforas med gotlandsfarjan men den tar oss trots allt till den sodra on vilket var malet. Pa farjan traffar vi tva andra amerikanare som ar fran kalifornien och ocka sa cyklar runt har pa oarna. Efter ankomsten till picton cyklar vi ett tag innan vi campar pa en lite campplats for 6 dollar och sitter under kvallen och ater och pratar med ett tyskt par som reser runt i en lite ombyggd folka a la Happy Campers.
Maste korta ner texten lite for tiden med datorn rinner ut tyvarr. Nastkommande dag nar vi fram till Nelson och stannar till pa backpackers Hotel dar vui bestammer oss for att stanna for natten. Vi tar varsin sang i ett 11persons rum och pa kvallen lagar vi mat och dricker ol med tonvis av andra fattiga runtresande pa on. otroligt trevlig kvall och jag traffar aven andreas och Emma fran Goteborg. Kvallen slutar sedan pa nat reagge-hak i stan och jag vaknar upp pa morgonen i blota klader och borstade tander av att det ar full aktivitet i rummet av folk som ska ut pa diverse aktiviteter.
Efter nelsen skiljs jag och Brenna at da vi ska cykla olika vagar. Jag har dock traffat Anita fran Swiech som jag cyklat med de senaste dagarna. I forrgar campade vi pa Cape Foulwind utanfor westport och igar precis utmed starnden mellan Pancake rock och greymouth dar vi nu befinner oss. ska ta en vilodag snart hade vi tankt men annars ror vi oss soderut med jamn takt.
Tyvarr har jag inte tida att lagga upp bilder nu men det kommer sa smaning om
Hade gott
Hoppas allt ar bra med alla dar hemma. Jag maste fraga, hur ar snostatusen?:). Som ni formidligen morkt sa drojer det lite mellan blogginlaggen vilket mestadels beror pa att det campas en hel del och att det inte bor lika mycket folk pa den sodra on. Dessutom ar folket pa den sodra on formodligen ratt trotta pa turister och inte lika entusiastiska att bjuda hem dom men naturen ar fantastisk sa vild-camping ar det basta i vilket fall :). Har kommer min lilla dagbok fran da vi stannade till pa Russel och Karens gard i Eltham utanfor startford. Enjoy.
Efter en brakmiddag med diverse slaktingar till Russel och Karen somnmnar vi trotta i vardagsrummet efter att ha bloggat ett par timmar med det senaste inlagget. Mitt i natten vaknar jag av att jag har ont i min storta och det ar nageltrang som gor sig pa mint. Jag gar upp och ser om jag kan hitta nan form av nagelsax men hittar ingen och bestammer mig for att losa problemet pa morgonen och gar tillbaka till soffan och somnar om. Pa morgonen tar jag min fickkniv och gor ett litet kirurgsikt ingrepp vilket slutar bra.
Efter en stadig frukost med baked beans, egg och mackor sa ger vi oss av for att gora en hajk pa vulkanen MT egmont utanfor staden. Karen kor oss till foten av den och vi vandra upp medan hon sitter kvar i bilen och laser nagar tidningar. Pa eftermiddagen kor hon ner oss till deras Mjolkladugard dar Russel och en av hans anstallda ar mitt uppe i komjolkningen. andra gangen for dagen. de mjolkar en gang pa morgonen och en gang pa eftermiddagen 9 manader om aret. Det var kul och vi fick vara med i "satta sugproppen pa spenen"- processen :). Pa kvallen grillar vi och besoker nagra vanner till dem.
Russel och Karen ar otroligt trevliga manniskor som uppskattade varta besok lika mycket sok vi uppskattade deras. Idag var det dags att ge sig av igen och vi har nu prickat av farklippning och komjolkning pa att gora lista for NZ. Karen ordnar frukost och Russel kommer tillbaka fran morgonmjolkningen vid 9 tiden. Vi tackar for tva roliga dagar och ger oss av soderut efter att ha bytt kontaktuppgifter och overtygat Karen om att skaffa Facebook.
Vi borjar matta och belatna att cykla soderut pa HW 3 mot Whanganui och vadret ar bra. Sitter och smafunderar lite under cyklingen pa ett antal fragor jag fatt de senaste dagarna om ett svenska par som mordades har pa NZ for 20 ar sedan. Folk pratar mycket om det har eftersom deras mordare slapps fri fran fangelset idag och de undrar hur jag kanner for det. de mordades nar de campade :). Tankarna forsvinner dock lika fort som de kom och jag kan koncentrera mig pa naturen och de bra vadret igen. Jag kanner mig lite seg efter gardagens grillning da Russel upptackte att jag gillade ol, mycket :).
Framat kvallen stannar vi pa en gard utanfor Turakina utmed HW 3. Vi fragar Ian som ager garden om vi kan sla upp ett talt nanstans pa hans hundratals acres och vi far sla upp det pa han grasmatta. Efter att ha lagt sina ungar visar han oss dusch och badrum och senare nar hans fru Hayley kommer hem pa kvallen ater vi middag tillsammans och de berattar att de reste runt i Europa for 20 ar sedan och klippte far tillsammans. Ian jobbar nu pa farmen och Hayley jobbar deltid med planering av elen for ladugardar mm. Hayley berattar att hon har en bror som jobbar med bygge nere i Te Anua pa den sodra on och skulle se om hon kunde hitta nat jobb till mig dar.
Nastkommande morgon far vi halla en lite gergrafilektion for de 4 barnen var vi kommer ifran och pekar pa den stora varldskartan de har i koket medans vi ater vara rostade brod till frukost. Vi ger oss senare av i medvind och moln och avverkar ganska fort 60 km innan vi stannar och ater den Lunch som Hayley gjort till oss. Det marks att vi borjar narma oss NZ huvudstad Wellington for trafiken tilltar och det ligger mer och mer skrap eftervagarna vilket ar en ovanlig syn annars pa landsbygden. Pa kvallen stannar vi till pa en blomstergard och far sla upp taltet i deras tradgard. Brenna ringer under kvallen en kontakt hon har i Wellington som vi ska stann hos imorgon.
Cyklingen intill Wellington ar inge kul alls. mycket vagarbeten och trafike och i slutet hektiskt hoppande mellan trottoarer. Till slut kommer vi docj fram och ater kinamat inne i stadeei i vantan pa att Brennas vanner ska komma hem fran jobbet. Vi strosar runt i Wellington nagra timmar och ser oss omkring innan vi drar oss hem till Lynne och Lube som vi ska boa hos. De bada ar amerikander och pa kvallen sitter jag och pratar med 3 amerikanare, ater Kentucky fried chicken och kollar the Simpsons, Flashback a la Amerika :).
Under nast kommande dag aker vi den 3,5 timmar lanag farjan till Picton. Ganska trist farja som kan jamforas med gotlandsfarjan men den tar oss trots allt till den sodra on vilket var malet. Pa farjan traffar vi tva andra amerikanare som ar fran kalifornien och ocka sa cyklar runt har pa oarna. Efter ankomsten till picton cyklar vi ett tag innan vi campar pa en lite campplats for 6 dollar och sitter under kvallen och ater och pratar med ett tyskt par som reser runt i en lite ombyggd folka a la Happy Campers.
Maste korta ner texten lite for tiden med datorn rinner ut tyvarr. Nastkommande dag nar vi fram till Nelson och stannar till pa backpackers Hotel dar vui bestammer oss for att stanna for natten. Vi tar varsin sang i ett 11persons rum och pa kvallen lagar vi mat och dricker ol med tonvis av andra fattiga runtresande pa on. otroligt trevlig kvall och jag traffar aven andreas och Emma fran Goteborg. Kvallen slutar sedan pa nat reagge-hak i stan och jag vaknar upp pa morgonen i blota klader och borstade tander av att det ar full aktivitet i rummet av folk som ska ut pa diverse aktiviteter.
Efter nelsen skiljs jag och Brenna at da vi ska cykla olika vagar. Jag har dock traffat Anita fran Swiech som jag cyklat med de senaste dagarna. I forrgar campade vi pa Cape Foulwind utanfor westport och igar precis utmed starnden mellan Pancake rock och greymouth dar vi nu befinner oss. ska ta en vilodag snart hade vi tankt men annars ror vi oss soderut med jamn takt.
Tyvarr har jag inte tida att lagga upp bilder nu men det kommer sa smaning om
Hade gott
Sunday, November 14, 2010
En vecka pa Nya Zeeland
Tjenare allihopa!
Hoppas allt ar bra hemma I sverige och att ni inte behover pulsa allt for mycket I snon. Jag har varit pa Nya Zeeland I en vecka nu, Har kommer det forsta lite langre inlagget fran resan och jag ska aven forsoka fa fram lite bilder.
Det tog ungefar en 5 timmar innan jag och Ken Graham vandrade over de groan kullarna pa den Nya Zeelandska landsbygden och vallade far tillsammans pa den lila vingarden Hitchen Road nagra mil soder om Auckland. Ken och hans fru Patricia stannade till deras bil utanfor den lilla staden Buckland och fragade om resan och var jag kom ifran. De brattade kortfattat att de cyklat en del genom europa och fragde senare var jag skulle sova under kommande natt. Som vanligt sitter jag pa svaret “inte en aning” och de erbjuder mig att kika in pa deras vingard en times cycling soderut vilket jag givetvis inte kan tacka nej till.
Hitchen Road ligger précis utanfor den lilla staden Pokeno utmed HW1, en av de store vagarna I NZ (vilken jag inte foljer men jag var tvungen att ta av osterut fran HW 22). De producerar vin som saljs lokalt I landet och har aven ca 150 far I sin ago vilka jag och ken med hjalp av deras 2 hundar vallade in sa fort jag kom dit ta de skulle klippas nastkommande morgon. Med hjalp av vara fyrbenta vanner lyckas vi till slut fa in de forvirrade stackarna I ratt hage och gick in till Patricia som hade forberett en god vegetarisk middag bestaende av kikarter, cashewnotter och rotfrukter som ats tillsammans med vitt vin och ol.Vi pratade en hel del om resor och tittade och pekadepa kartor med entusiasm. De berattade en del om resor de gjort med cykel genom europa och fragade om mina tidigare resor, Senare pa kvallen gav sig patricia ivag och jag och Ken tillbringade kvallen med prat om diverse skillnader och likheter mellan sverige och NZ. Amerika kommer aven upp pa tapeten da de bott I Portland I ett ar och jag hor en viss irritation I Kens rost nar vi pratar om Amerika. Det ar tydligt att han inte ar ett dugg imponerad over deras politik som han tycker skulle bedrivas pa ett bedydligt battre satt vilket han inte ar ensam om. Kvallen avslutas sedan med en kopp te innan jag kryper till kojs I en dubbelsang pa nedre plan.
Under tisdagen vaknar jag relativt tidigt, omkring 7. Jag gar upp I koket dar Ken star och forbereder te vilket jag under kommande dagar kom att dricka en hel del av. Han berattar att det skulle vara en handelserik dag med farklippningen och att Patricia skulle forbereda for nagon hoftoperation. Vi ater frukost innen vi gar ut for att titta nar foren for sina bakar klippta for att vara frasha till forsaljning. Ken berattar att antalet far pa on har sjunkit fran ca 70 miljoner till 40 miljoner under kort tid och att andelen kor istallet okat da de har mer kott och ullen I princip inte gar att salja langre. Han berattar att de far ca 70 NZ dollar for ett far vilket motsvarar ca 350 kronor. Jag Tackar for gastfriheten och beger mig soderut pa min resa.
Cyklingen gar pa HW 22 innan jag skar in osterut mot orten Huntly. Landskapet ar otroligt vackert och overallt ar det groan “rolling hills” dar det overallt gar for och kor pa bete. Det ar taggtradstaket utmed vagen som hindrar djuren fran att kliva upp pa den asfalterade vagbanan med da och da star det nan rackare pa vagen som inte ar det minsta berord av varken manniskor eller trafik. Till skillnad fran Amerika ser jag inte en enda skylt med “private property, do not trespass”. An sa lange ar landet précis som jag forestallt mig det naturmassigt.
Under eftermiddagen narmar jag mig staden Hamilton som enligt min kartbok jag inforskaffade I Auckland ska vara kand som en av NZ vanligaste stader. Under dagen har det varit ratt molning men jag har anda blivit ratt solbrand vilket visar att solen har en helt annar styka har nere vilket jag blivit varnad for flera ganger bara under ett par dagar. Det ar inte for inte NZ ar det varst drabbade landet I varlden vad galler hudcancer. Till och med varre an Australien.
I Hamilton skaffar jag mig lite nybakt brod med keso som ats utmed kanalen som rinner genom staden samtidigt som jag tittar pa ett gang kanotister som gor diverse ovningar. Planen for kvallen var att cykla ut fran staden ett par kilometre och knacka pa pa en farm och frga om jag kunde sla upp taltet nanstans pa de hudratals acres som finns. Precis sa blir det oxa och précis innan morkrets inbrott har jag dragit I de sista taltpinnarna och sitter och avnjuter en utsokt fiskmiddag med familjen Ingram och diskuterade lampliga stallen for sasongsarbete I landet.
Efter bara tva dagar I landet ar det tydligt att gastfriheten ar stor for att inte saga enorm. Det jag reser for ar att se naturen, traffa lokalbefolkningen och uppleva kulturen. Naturen ar helt fanatstiskt och da ar jag bara pa den norra on annu(det ryktas att den sodra ar battreJ). Folket ar otroligt trevliga och overallt ar det “goodday mate” pa den dar harliga dialekten som framst kanns igen som australiensk. Hos en del har jag dock fullt upp med att forsta vad de sager och nickar bara glatt med nar jag I sjalva verket inte begriper ett skvatt.
Jag vaknar upp efter en bra natt I taltet dar jag sovit hela natten utan avbritt. Annars brukar jag vakna en del ganger under taltnatter. Jag foredrag att sova pa sidan och med en tunt liggunderlag medfor det att hoften domanr bort efter ett tag och man far byta sida ungefor varannan timma tills man trottnar pa det och till slut lagger sig pa rygg. Nar jag knackar pa pa huset pa morgonen har carol forberett en god frukost och jag fick lana en dator att gora ett litet inlagg och skicka lite mail.
Jag fortsatter soderut pa HW3. Min plan var forst att ta mig sydost och folja landet soderut med ostkusten Men Ken och Patricia rekommenderade att cykla vastra delen vilket jag valde att folja. Anda fran borjan av resan har jag haft problem med min sadelstolpe. Har inte lyckats pa sadel pa plats da skruven skom haller fast den ar helt utnott sa jag stannar till pa en cykelaffar I Te awamutu och far tag I de delar jag behover och lite till J. Darefter cyklar jag mot staden Mangakino dar jag stannar och koper mig en burk baked beans samt en burk pasta I tomatsas och en coca cola. Priserna har I NZ ar ungefar desamma som hemma sa big mac indexet kan ni glomma. Detta har gjort att menyn tills nu mestadels bestatt av baked beans pa burk. Och ja Madde och Helen, direkt ur burk J. Faktiskt battre an burkchilin de har pa stopp J. Nar jag sitter och vilar efter maten kor en bil fram och parkerar nara mig och ut kliver en kille med langt svalligt gratt har, slitna klader, orakad sen nagra dagar tillbaka och en glugg mellan framgaddarna. Jag hade svart att gissa Eriks alder men han var nog runt 40. Shafern Bella satt I skuffen. Han kommer fram till mig och fragar standardfragorna var jag ar ifran och vart jag ska. Han atalr om att han och hans kompis chris ska kaka lite mat under kvallen och erbjuder boende och middag vilket jag tackar ja till. For er som ar bekant med min och Emils Chris-historia fran USA sa maste jag gora er besvikna, dessa killar var normala.
Erik bodde ett relativt slitet litet hus pa ca 40 kvadrat och hade aven en bod pa ca20. Pa tromten stod en lite camper och aven 2 gula kanoter. Han hade aven en lite tradgard som han odlade diverse saker I och trots att han var fran Holland ursprungligen sa var det bara gronsaker. Han flyttade hit for manga ar sedan da han motte en nya zeelandska som reste runt I europa och blev sedan kvar I landet trots att de separerat. Han hade under 12 ar drivit en konstbutik I staden Napier pa ostkusten och hade aven ett hus dar. Han jobbade ingenting nu utan forsorjde sig pa att hyra ut bagge.
Efter att ha hjalpt erik med lite mobelflyttning mm pa morgonen lamnar jag Mangakino och cyklar utmed HW 32 mot lake Taupo som ar NZ storsta sjo. Alla pratarom hur enorma avstander ar I USA men jag finner avstanden har bra mycket langre. Har bara vart har nagra dar men de flesta av dem har jag tillbringat att bara se ett par bensinstationer under dagen fast givetvis en fantastikt vy istallet. I staden Turangi hinner morkret ifatt mig och jag betalr 13 dollar for en dush och taltplats pa nan slags backpackercamping. Dar slar Jag upp taltet intill en anna cyclist. Brenna fran Kalifornien ar oxa ute pa en nz turne och vi pratar nagra timmar under kvallen och bestammer oss for att cykla ihop till vi kommer ner till den sodra on.
Nastkommande dag foljs av relativt jobbig cycling over allt brantar landskap. Dagen avslutas I Taumurini och vi inkvarterar oss hemma hos Allan och Shirley pa en farm ett par kilometre utanfor byn efter att vi mott den senare pa supermarket inne I byn. Trevlig par som har en farm pa 80 acre med far, kor och hastar.
Aven nasta dag foljs av lite tyngre cycling innan vi stannar till och ater chicken nuggets p an bar I whangamomona. Dar traffar vi Dylan som bjuder hem oss till han och hans foraldrars 1100 acre stora farm utanfor byn. Det ar klipptider for faren och vi tillbringar hela formiddagen att hjalpa till med det och jag far aven mojlighet att klippa 2-3 stycken sjalv. Har dock inte riktigt samma speed som de andra J.
Just nu sitter vi pa en annan farm utanfor Stratford. Vi stannade till for att fraga om taltplats och hade lite tur att de som bodde dar hade en liten familjefest som vi blev inbjudna till och vi kunde ata oss proppmatta pa diverse god mat och dricka oss otorstiga pa ol. Imorrn tar vi vilodag har och hjalper till pa garden och tar en tur upp pa vulkanen en bit utanfor staden.
Hade bra
Hoppas allt ar bra hemma I sverige och att ni inte behover pulsa allt for mycket I snon. Jag har varit pa Nya Zeeland I en vecka nu, Har kommer det forsta lite langre inlagget fran resan och jag ska aven forsoka fa fram lite bilder.
Det tog ungefar en 5 timmar innan jag och Ken Graham vandrade over de groan kullarna pa den Nya Zeelandska landsbygden och vallade far tillsammans pa den lila vingarden Hitchen Road nagra mil soder om Auckland. Ken och hans fru Patricia stannade till deras bil utanfor den lilla staden Buckland och fragade om resan och var jag kom ifran. De brattade kortfattat att de cyklat en del genom europa och fragde senare var jag skulle sova under kommande natt. Som vanligt sitter jag pa svaret “inte en aning” och de erbjuder mig att kika in pa deras vingard en times cycling soderut vilket jag givetvis inte kan tacka nej till.
Hitchen Road ligger précis utanfor den lilla staden Pokeno utmed HW1, en av de store vagarna I NZ (vilken jag inte foljer men jag var tvungen att ta av osterut fran HW 22). De producerar vin som saljs lokalt I landet och har aven ca 150 far I sin ago vilka jag och ken med hjalp av deras 2 hundar vallade in sa fort jag kom dit ta de skulle klippas nastkommande morgon. Med hjalp av vara fyrbenta vanner lyckas vi till slut fa in de forvirrade stackarna I ratt hage och gick in till Patricia som hade forberett en god vegetarisk middag bestaende av kikarter, cashewnotter och rotfrukter som ats tillsammans med vitt vin och ol.Vi pratade en hel del om resor och tittade och pekadepa kartor med entusiasm. De berattade en del om resor de gjort med cykel genom europa och fragade om mina tidigare resor, Senare pa kvallen gav sig patricia ivag och jag och Ken tillbringade kvallen med prat om diverse skillnader och likheter mellan sverige och NZ. Amerika kommer aven upp pa tapeten da de bott I Portland I ett ar och jag hor en viss irritation I Kens rost nar vi pratar om Amerika. Det ar tydligt att han inte ar ett dugg imponerad over deras politik som han tycker skulle bedrivas pa ett bedydligt battre satt vilket han inte ar ensam om. Kvallen avslutas sedan med en kopp te innan jag kryper till kojs I en dubbelsang pa nedre plan.
Under tisdagen vaknar jag relativt tidigt, omkring 7. Jag gar upp I koket dar Ken star och forbereder te vilket jag under kommande dagar kom att dricka en hel del av. Han berattar att det skulle vara en handelserik dag med farklippningen och att Patricia skulle forbereda for nagon hoftoperation. Vi ater frukost innen vi gar ut for att titta nar foren for sina bakar klippta for att vara frasha till forsaljning. Ken berattar att antalet far pa on har sjunkit fran ca 70 miljoner till 40 miljoner under kort tid och att andelen kor istallet okat da de har mer kott och ullen I princip inte gar att salja langre. Han berattar att de far ca 70 NZ dollar for ett far vilket motsvarar ca 350 kronor. Jag Tackar for gastfriheten och beger mig soderut pa min resa.
Cyklingen gar pa HW 22 innan jag skar in osterut mot orten Huntly. Landskapet ar otroligt vackert och overallt ar det groan “rolling hills” dar det overallt gar for och kor pa bete. Det ar taggtradstaket utmed vagen som hindrar djuren fran att kliva upp pa den asfalterade vagbanan med da och da star det nan rackare pa vagen som inte ar det minsta berord av varken manniskor eller trafik. Till skillnad fran Amerika ser jag inte en enda skylt med “private property, do not trespass”. An sa lange ar landet précis som jag forestallt mig det naturmassigt.
Under eftermiddagen narmar jag mig staden Hamilton som enligt min kartbok jag inforskaffade I Auckland ska vara kand som en av NZ vanligaste stader. Under dagen har det varit ratt molning men jag har anda blivit ratt solbrand vilket visar att solen har en helt annar styka har nere vilket jag blivit varnad for flera ganger bara under ett par dagar. Det ar inte for inte NZ ar det varst drabbade landet I varlden vad galler hudcancer. Till och med varre an Australien.
I Hamilton skaffar jag mig lite nybakt brod med keso som ats utmed kanalen som rinner genom staden samtidigt som jag tittar pa ett gang kanotister som gor diverse ovningar. Planen for kvallen var att cykla ut fran staden ett par kilometre och knacka pa pa en farm och frga om jag kunde sla upp taltet nanstans pa de hudratals acres som finns. Precis sa blir det oxa och précis innan morkrets inbrott har jag dragit I de sista taltpinnarna och sitter och avnjuter en utsokt fiskmiddag med familjen Ingram och diskuterade lampliga stallen for sasongsarbete I landet.
Efter bara tva dagar I landet ar det tydligt att gastfriheten ar stor for att inte saga enorm. Det jag reser for ar att se naturen, traffa lokalbefolkningen och uppleva kulturen. Naturen ar helt fanatstiskt och da ar jag bara pa den norra on annu(det ryktas att den sodra ar battreJ). Folket ar otroligt trevliga och overallt ar det “goodday mate” pa den dar harliga dialekten som framst kanns igen som australiensk. Hos en del har jag dock fullt upp med att forsta vad de sager och nickar bara glatt med nar jag I sjalva verket inte begriper ett skvatt.
Jag vaknar upp efter en bra natt I taltet dar jag sovit hela natten utan avbritt. Annars brukar jag vakna en del ganger under taltnatter. Jag foredrag att sova pa sidan och med en tunt liggunderlag medfor det att hoften domanr bort efter ett tag och man far byta sida ungefor varannan timma tills man trottnar pa det och till slut lagger sig pa rygg. Nar jag knackar pa pa huset pa morgonen har carol forberett en god frukost och jag fick lana en dator att gora ett litet inlagg och skicka lite mail.
Jag fortsatter soderut pa HW3. Min plan var forst att ta mig sydost och folja landet soderut med ostkusten Men Ken och Patricia rekommenderade att cykla vastra delen vilket jag valde att folja. Anda fran borjan av resan har jag haft problem med min sadelstolpe. Har inte lyckats pa sadel pa plats da skruven skom haller fast den ar helt utnott sa jag stannar till pa en cykelaffar I Te awamutu och far tag I de delar jag behover och lite till J. Darefter cyklar jag mot staden Mangakino dar jag stannar och koper mig en burk baked beans samt en burk pasta I tomatsas och en coca cola. Priserna har I NZ ar ungefar desamma som hemma sa big mac indexet kan ni glomma. Detta har gjort att menyn tills nu mestadels bestatt av baked beans pa burk. Och ja Madde och Helen, direkt ur burk J. Faktiskt battre an burkchilin de har pa stopp J. Nar jag sitter och vilar efter maten kor en bil fram och parkerar nara mig och ut kliver en kille med langt svalligt gratt har, slitna klader, orakad sen nagra dagar tillbaka och en glugg mellan framgaddarna. Jag hade svart att gissa Eriks alder men han var nog runt 40. Shafern Bella satt I skuffen. Han kommer fram till mig och fragar standardfragorna var jag ar ifran och vart jag ska. Han atalr om att han och hans kompis chris ska kaka lite mat under kvallen och erbjuder boende och middag vilket jag tackar ja till. For er som ar bekant med min och Emils Chris-historia fran USA sa maste jag gora er besvikna, dessa killar var normala.
Erik bodde ett relativt slitet litet hus pa ca 40 kvadrat och hade aven en bod pa ca20. Pa tromten stod en lite camper och aven 2 gula kanoter. Han hade aven en lite tradgard som han odlade diverse saker I och trots att han var fran Holland ursprungligen sa var det bara gronsaker. Han flyttade hit for manga ar sedan da han motte en nya zeelandska som reste runt I europa och blev sedan kvar I landet trots att de separerat. Han hade under 12 ar drivit en konstbutik I staden Napier pa ostkusten och hade aven ett hus dar. Han jobbade ingenting nu utan forsorjde sig pa att hyra ut bagge.
Efter att ha hjalpt erik med lite mobelflyttning mm pa morgonen lamnar jag Mangakino och cyklar utmed HW 32 mot lake Taupo som ar NZ storsta sjo. Alla pratarom hur enorma avstander ar I USA men jag finner avstanden har bra mycket langre. Har bara vart har nagra dar men de flesta av dem har jag tillbringat att bara se ett par bensinstationer under dagen fast givetvis en fantastikt vy istallet. I staden Turangi hinner morkret ifatt mig och jag betalr 13 dollar for en dush och taltplats pa nan slags backpackercamping. Dar slar Jag upp taltet intill en anna cyclist. Brenna fran Kalifornien ar oxa ute pa en nz turne och vi pratar nagra timmar under kvallen och bestammer oss for att cykla ihop till vi kommer ner till den sodra on.
Nastkommande dag foljs av relativt jobbig cycling over allt brantar landskap. Dagen avslutas I Taumurini och vi inkvarterar oss hemma hos Allan och Shirley pa en farm ett par kilometre utanfor byn efter att vi mott den senare pa supermarket inne I byn. Trevlig par som har en farm pa 80 acre med far, kor och hastar.
Aven nasta dag foljs av lite tyngre cycling innan vi stannar till och ater chicken nuggets p an bar I whangamomona. Dar traffar vi Dylan som bjuder hem oss till han och hans foraldrars 1100 acre stora farm utanfor byn. Det ar klipptider for faren och vi tillbringar hela formiddagen att hjalpa till med det och jag far aven mojlighet att klippa 2-3 stycken sjalv. Har dock inte riktigt samma speed som de andra J.
Just nu sitter vi pa en annan farm utanfor Stratford. Vi stannade till for att fraga om taltplats och hade lite tur att de som bodde dar hade en liten familjefest som vi blev inbjudna till och vi kunde ata oss proppmatta pa diverse god mat och dricka oss otorstiga pa ol. Imorrn tar vi vilodag har och hjalper till pa garden och tar en tur upp pa vulkanen en bit utanfor staden.
Hade bra
Tuesday, November 9, 2010
Framme pa NZ
Tjenare!
5 timmar tog det. 5 timmar innan jag och Ken Graham gick pa han och hans fru Patricias lilla vingard och vallade far over de grona kullarna pa den Nya Zeelandska landsbygden soder om Auckland. Flygresan hit gick fantastiskt bra och jag alskade landet sa fort jag bara sag det genom flygplansfonstret, jaklar vilket landskap, och da ar jaga anda bara pa den platta delen av landet annu.
I gar kvall stannade jag pa en farm nagra kilometer soder om staden Hamilton och fragade var jag kunde sla upp taltet for natten och 2 minuter senare satt jag vid middagsbordet och at nyfangad fisk till middag. Hade tankt mig att ta mig soderut pa vastkusten och siktar pa staden Queenstown. Har fatt reda pa att batsa tiden for sasongsarbete ar Jan-april sa jag siktar pa att hitta nat dar nere.
Nu ska jag ut och battra pa brannan och mota far. Hade gott sa kommer ett mer detaljerat inlagg omm nagra dagar.
The Kiwiguy
5 timmar tog det. 5 timmar innan jag och Ken Graham gick pa han och hans fru Patricias lilla vingard och vallade far over de grona kullarna pa den Nya Zeelandska landsbygden soder om Auckland. Flygresan hit gick fantastiskt bra och jag alskade landet sa fort jag bara sag det genom flygplansfonstret, jaklar vilket landskap, och da ar jaga anda bara pa den platta delen av landet annu.
I gar kvall stannade jag pa en farm nagra kilometer soder om staden Hamilton och fragade var jag kunde sla upp taltet for natten och 2 minuter senare satt jag vid middagsbordet och at nyfangad fisk till middag. Hade tankt mig att ta mig soderut pa vastkusten och siktar pa staden Queenstown. Har fatt reda pa att batsa tiden for sasongsarbete ar Jan-april sa jag siktar pa att hitta nat dar nere.
Nu ska jag ut och battra pa brannan och mota far. Hade gott sa kommer ett mer detaljerat inlagg omm nagra dagar.
The Kiwiguy
Friday, November 5, 2010
All my bags are packed, I'm ready to go............
Efter en rätt hektisk sista dag på jobbet så har jag nu fått i mig en rejäl tacomiddag och även varit ute i boden och klappat lite extra på Surly innan jag drog på de sista varven tejp på kartongen som ska skydda honom de närmsta 2 dygnen. Han vet vad som väntar och han ser fram emot det :). För er som inte vet vem Surly är så är det min blåa stålhäst som rullar framåt med hjälp av bara pulverkaffe, havregryn och jordnötssmör. Han tjafsar inte, han klagar inte. Det går inte fort och han är inte ett dugg cool men han är billig i drift och tar sig fram i princip överallt så därför får han följa med på ännu en resa.
Eftersom jag inte planerat särskilt mycket om resan så är det lite svårt att tala om hur "planen" ser ut. Det jag vet är att de kommande 3 dagarna med all sannolikhet kommer att bli rätt sega. Planet lyfter i morgon kl 11.05 och jag flyger med SAS till London vilket tar 2.45 h. Därefter blir det 3 h väntan på Heathrow innan Air New Zealand kommer ta mig över atlanten och Amerika till Los Angeles. Där blit det 2 h väntan på LAX Innan jag återigen kliver på tuben för nästintill 13 h till Auckland och NZ där jag landar 7 på morgonen. Inget hotell är bokat för första natten, planen är att pack upp hojen och försöka ta sig ut ur Auckland innan solen går ner över ön.
Nästa inlägg kommer förhoppningsvis innehålla lite intressantare läsning av de första dagarna på resan :)
Återkommer från andra sidan
Ciao
Thursday, November 4, 2010
Gör en kommentar - Instruktioner =)
Howdy
Har fått lite frågor om hur fasen man kommenterar inläggen på denna blogg både under förra resan och även nu inför den nya. Undersökte detta och kom fram till att det kanske inte var helt lätt :). Om du vill kommentera mina inlägg (vilket jag uppskattar mycket, det är fantastiskt kul att läsa kommentarerna) så gör så här:
- Under inlägget visas en symbol med "Kommentarer", klicka där.
- Skriv sedan in din kommentar i rutan.
- Under textfältet där man skriver kommentaren finns det ett fält med namn "kommentera som". Där välje man förslagsvis Anonym eller Namn/webbadress.
- Sedan klickar man på "Skicka kommentar" och man har förhoppningsvis lyckats =).
Lycka till och kommentera mycket :).
Edvin
Do a comment
During the last trip and before this new one a got some questions how to do a comment on the posts on the blog. After some research I figure out it's not that simple at all :). So if you want to make a comment on the blog, wich I would love to read, do like this.
- Click on the line "Kommentarer" Below the post.
- Write your comment about my text in the line for "Kommentarer".
- Click on "Kommentera som" and choose Anonym eller Namn/webbadress
- Click on "Skicka kommentar"
Good luck
Edvin
Har fått lite frågor om hur fasen man kommenterar inläggen på denna blogg både under förra resan och även nu inför den nya. Undersökte detta och kom fram till att det kanske inte var helt lätt :). Om du vill kommentera mina inlägg (vilket jag uppskattar mycket, det är fantastiskt kul att läsa kommentarerna) så gör så här:
- Under inlägget visas en symbol med "Kommentarer", klicka där.
- Skriv sedan in din kommentar i rutan.
- Under textfältet där man skriver kommentaren finns det ett fält med namn "kommentera som". Där välje man förslagsvis Anonym eller Namn/webbadress.
- Sedan klickar man på "Skicka kommentar" och man har förhoppningsvis lyckats =).
Lycka till och kommentera mycket :).
Edvin
Do a comment
During the last trip and before this new one a got some questions how to do a comment on the posts on the blog. After some research I figure out it's not that simple at all :). So if you want to make a comment on the blog, wich I would love to read, do like this.
- Click on the line "Kommentarer" Below the post.
- Write your comment about my text in the line for "Kommentarer".
- Click on "Kommentera som" and choose Anonym eller Namn/webbadress
- Click on "Skicka kommentar"
Good luck
Edvin
Saturday, October 23, 2010
To the other side of the world
On August 6 I arrived home after almost 4 months in Northamerica. Many miles and a lot of great experiences has passed by crossing the appalachians, northern plains and Rocky mountains. On November 6 it's finally time again after 3 months in Sweden.
This time I'll take a flight down to New Zealand and Auckland with my bike and a work & Holiday visa that is valid for 12 months. Not to much planned about the trip but I'll problably make my way south as soon as I get there to spend the summer(swedish winter) on the southern Island.
Read about the New Zealand trip on this blog :)
Tuesday, September 21, 2010
Ändrade planer
Har ändrat lite i mina resplaner för vintern. Istället för Asien så flyger jag ner till NZ den 6:e November och tänkte lalla runt på syd och nordön där med ett WH-visa.
Friday, July 23, 2010
Oak Harbor, Washington - framme pa vastkusten
Howdy!
Den 15 april lamnade vi Afrim, Danielle och deras 2 soner Jack och James i New Jersey och begav oss vasterut. Hittils har vi tillbringat 102 dagar pa den Nordamerikanska kontinenten varav 60 har varit pa cykeln. 600 mil har avverkats genom 11 Amerikanska stater och 1 Kanadensisk provins (snart 2 da vi kommer upp i British Columbia om nagra dagar). Vi har traffat massor av trevligt folk, sett fantastiskt natur och helt enkelt upplevt Amerika pa ett ypperligt satt. Innan jag skriver en liten story om vad som hant de senaste dagarna tankte jag lista lite vad som ar sant och falsk om de rykten vi har om landet hemma i Sverige.
Falskt:
- Att alla sitter pa verandan i en gungstol med en shotgun och skjuter pa folk
- Att alla springer omkring med revolvrar och drar dem sa fort de blir arga pa nan
- Att alla Interstate (motorvagarna) ar 8-filiga overallt i hela landet
- Att alla ater Donuts till frukost (mestadels ar det faktiskt muffins:))
- Att Indianerna i Indian reservaten fortfarande lever i deras Tipis (talt)
- Att portionerna pa restaurangerna skulle vara enorma
- Att Amerikanarna skulle vara ogastvanliga
Sant:
- Att det finns en bar i exakt varje stad, ort eller hala oavsett invanarantalet
- Att det aven finns ett motel i varje stad, ort eller hala oavsett invanarantalet
- Att manga stader i vast fortfarande har ett "vilda vastern-stuk" och att manga bar Boots, Cowboyhatt och kor en gammal Ford Pick-up
- Ja, att i princip alla i landet har en pick-up
- Att det spelas mycket Countrymusik
- Att frukt och sallad kostar en formogenhet men skrapmat ar hur billigt som helst
- Att campingbilarna ar ENORMA. Skamtet om att folk tar med sig marbodalkoket pa campingturen ar inte langre ironi, det ar rena verkligheten.
- Att Amerikanarna ar otroligt gastvanliga och oppna for att mota nytt folk, sarskilt svenskar pa cykel:)
Pa morgonen den 12 juli lamnade vi den hyggligt stora staden Missoula i USA:s till ytan fjarde storsta stat, men aven den tredje lagst befolkade, Montana. Vi rullade forbi University of Montana och ner mot downtown Missoula for att forsoka hitta en frontage road (mindre vag) vid sidan om Interstate som skulle ta oss till HW 93 norrut. Detta misslyckades och for tredje gangen denna resa var vi tvugna att pallra oss upp pa den tungt trafikerade Interstate de ca 6 km till avfarten till 93:an.
Vinden var kraftig redan i borjan av dagen och som alltid har i Nordamerika sa kom den givetvis ifran vast vilket gjorde att vi hade den rakt i ansiktet samtidigt som vi forsokte parera sidvinden fran de stora lastbilarna som susade forbi oss till vanster. Vi nadde dock till slut avfarten och kunde borja en mer avslappnad resa norrut far att ta oss till HW 200 mot vast.
Under dagen tilltog vinden och under hela dagen hade vi en riktigt kraftig motvind som vi for ett tag trodde skulle blasa oss anda tillbaka till Minneapolis. Det hade ju i och for sig inte gjort nat for Dick hade ju sakert bjudit pa en ol och ett gang enchaladas:). Vi lyckades dock mastra vinden och lagom till eftermiddagsfikat rullade vi in i orten Perma. Har fick vi smakprov pa glesbygdheten i Montana. I Perma fanns en liten antikshop/fiskeshop/souvenirshop/lask och godisshop som var av storleken av toaletten pa Walmart. Vi traffar en aldre man och jag kan inte lata bli att fraga hur manga som bodde i Perma. Han reser ett lortigt pekfinger och ler med sin gula framtand.
- Only one, Oh no, it's actually three, theres two more than me
Perma slar rekord for minsta by vi vart i, forra var Checkerboard med befolkningen 7, aven den i denna enorma stat som i folkmun kallas Big Sky Country eller Treasure State. Ni som bor i Molnbo och Gnesta och tycker ni bor pa landet, skarp er och bete er som de storstadsmanniskor ni faktiskt ar:).
Vi lamnade Perma och cyklade vidare i vinden mot staden Plains som faktiskt ar av acceptabel storlek. Nar vi var i Helena, Montana, sa fick vi nummer till en man vid namn Seth Petitt av familjen Bostrom som vi bodde hos och vi forsokte kontakta honom for att fa tag i boende men han var ju givetvis pa besok i Helena precis da:). Detta gjorde inget. I en park fick jag tag pa Tanya och fragar henne var vi kan hitta taltplats for kvallen. Har ute i vast finns det givetvis massor av taltplats ute i bushen men vi vill ju traffa manniskor och inte ligga och brottas med skallerormar sa vi forsoker alltid att fraga nagon om de vet var vi kan campa vilket ofta leder till en backyard:).
Tanya ringer sin pappa Tom som driver en camping i narheten och vi blir erbjudna att bo hemma hos honom och hans fru Terry pa deras gard vilket vi inte tackar nej till. Vi har en trevlig kvall och far chokladkaka, tvatta klader och sova i en sang vilket var skont. Pa morgonen ger vi oss av ganska tidigt eftersom Tom och Terry skulle aka till Missoula och salja ett par av deras hastar. Aterigen ger vi oss av med en lapp och ett namn och nummer pa. Denna gangen till Jeff och Lori som bor i Trout Creek, Montana ca 50 miles vasterut pa vagen vi foljer. Efter gardagens vindcykling bestammer vi oss for att det ar en bra destination for dagen och ger oss av aterigen med vinden rakt i plytet.
Vid lunch halvags till Trout Creek stannar vi till pa en grocery store dar de har utforsaljning da de formodligen skulle klappa igen butiken. Vi far tag i billigt pulverkaffe och kan aterigen borja lyxa till frukosten:). Nar vi sitter utanfor affaren och ater vara mackor Tanya gav oss kommer Texasjohn fram till oss och borjar prata. Precis som det later, en kille vid namn John fran Texas som ar ute pa nagon form av roadtrip for sig sjalv. Han fragar varfor alla Nordiska flaggor har ett kors pa sig och det ar lite pinsamt att vi inte kan svara pa fragan direkt men Emil och jag kom fram till att det maste ha nagot med kristendomen och gora for att visa nagon sorts samhorighet mellan landerna, Nagon som vet? Han fragade om vi visste vad den amerikanska flaggan symbloliserade och vi sa att vi visste att stjarnorna symboliserade staterna men att vi inte visste vad randerna betydde. Det visste inte han heller och han fick helt plotsligt brattom att aka och ta reda pa det.
Vi packar ihop och borjar cykla vidare. Nar vi kommer till Trout Creek blir vi omkorda av TexasJohn. Han har vart och kollat upp om den Amerikanska flaggan pa biblioteket och talar om att randerna symboliserar de 13 ursprungliga staterna och stjarnorna ar som de flesta sakert vet symbol for de nuvarande 50 staterna. Den amerikanska flaggan har gjorts om hela 26 ggr eftersom det uppkommit nya stater hela tiden men den nuvarande flaggan ar fran 1960 efter att Hawaii blivit USA:s 50:e delstat 1959. Texasjohn aker sedan vidare mot Glacier NP och vi ser inte roken av han eller hans gamla bil mer.
I Trout Creek far vi under eftermiddagen efter mycket om och men tag pa Jeff och Lori som bor i ett fint hus som Jeff byggt for bara nagra ar sedan. Fantastiskt trevliga manniskor som bjuder in oss och vi har kanontrevligt. Vi tillbringar aven en vilodag dar och och paddlar kanot med deras son Isac pa sjon i narheten. Naturen ar otroligt vacker med sjoar, stora kullar och snobekladda berg som syns vasterut. Det ar hos Loris foraldrar Rev och Carol som vi ar just nu i Oak Harbor och om ett par dagar ska vi besoka Loris syster Janet och hennes familj i Bellingham som vi ser fram emot. Loris pappa Rev ar pensionerad stridspilot och har flygit en hel del snabba grejer:). De har bjudit oss pa seafood och china buffet middag har i stan och aven guidat oss runt US Navys kavarter har pa on vilket var intressant, fantastiska manniskor.
Efter en vilodag i Trout Creek ar vi redo att ge oss av mot nya aventyr och Lori ser till att vi an en gang ger oss av med mycket energi. Pankaka med sirap och gradde samt aggrora till frulle, det rackte anda fram till eftermiddagsfikat:). Under denna dag sa akte vi aterigen genom tre av amerikas stater pa en och samma dag. Vi at frukost i Montana, lunch i Sandpiont Idaho och middag i Newport, Washington vilket ar den sista staten vi kommer befinna oss i. I Newport slar vi dock senare upp taltet ute i skogen och somnar ovaggade till ljudet av 200 olika djurarter, ingen bjorn dock:).
Senare nasta dag cyklar vi mellan Newport och Kettle Falls vilket bli en ganska handelselos historia forutom att vi far se en hel del vacker natur. I slutet av dagen slar vi upp taltet mellan 2 bjornburar i nagon slags public area precis innan Sherman Pass som vi skulle fajtas med nastkommande dag. Sherman pass ar pa en hojd av ungefar 5500 feet och det tog oss mellan 2-3 timmar att ta oss upp innan vi far en lang nerforsbacke till orten Republic. Dar tog vi lunch innan vi borjade klattringen till Wauconda Pass som ar nagot lagre man aven det tog ett par timmar och vi kunde senare avsluta en tamligen jobbig dag ner till orten Tonasket. Klimatet forandrades helt och hallet och blev otroligt torrt och varmt i denna sa kallade Evergreen State.
Nar vi kom ner i Tonasket tog vi en lyxmiddag i form av en varsin pizza och fick senare reda pa att glassbaren Shannons later folk sla upp taltet bakom deras hus vilket vi gor under den natten. Under kvallen gar jag till bensinstationen och fragar hur vagen till winthrop ser ut och tjejen bakom disken sager att det ar ganska platt. Hon glomde bara atta namna loup loup pass pa 4500 feet precis innan Winthrop vilket kom som en trevlig averraskning:). I Winthrop stannar vi till hos Loris vanner Lew och Judy som ager och driver Methow Valley Ranch utanfor staden och tar aven dar en vilodag.
De tva kommande dagarna efter staden Winthrop sa cyklade vi genom fantastisk fin natur och nu kunde vi forsta vad som menas med Evergreen State. Vi korsade North Cascades NP som ligger i nordvastra hornet av Washington. Skogen ar jattegron och bergen relativt hoga med jaggade snobekladda toppar vilket ar det basta som finns att beskada med ogat.
Pa aterseende
Howdy!
On April 15 we left Afrim, Danielle and their two sons Jack and James in New Jersey and headed west. So far we have spent 102 days on the North American continent, about 60 have been on the bike. 6000 km has been pedaled in 11 of the U.S. states and one Canadian province (2 soon when we're coming up in British Columbia in a few days). We've met a lot of nice people, seen amazing scenery and experienced America in a great way. Before I write a little story about what happened the last few days I want to do a little list of what is true and false about the rumors we have about America back in Sweden.
False:
- That all the American people sitting on the porch in a rocking chair with a shotgun and shoot people
- That all the Americans running around with guns and use them as soon as they become angry at somone
- That all Interstate (motorway) are 8-laned and huge all over the country
- That everybody actually eat donuts for breakfast (Sometimes it's actually muffins:))
- That the Indians in Indianreserves are still living in their Tipis (tents)
- That the portions on the restaurants would be huge
- The Americans would be rude in any way
True:
- That there is a bar in exactly every city, town or small village regardless of population size
- That there is also a motel in every city, town or small village regardless of population size
- That many cities in the west is built like the old "Wild West" and that many people wear Boots, cowboyhat and drives an old Ford pick-up
- Yes, that almost everyone in the country has a pick-up
- That it's a lot Country Music played
- The fruit and salad costs a fortune but how junk food is cheap at any time
- The RV:s are huge. The joke that people take with the Kitchen with them on the camping trip is no longer ironic, it's pure reality.
- That the Americans are incredibly hospitable and open to meet new people, specially Swedes on a bicycle:)
On the morning of July 12 we left the decent-sized city of Missoula in the U.S. fourth-largest state, but also the one with the third lowest population density, Montana. We rolled by the University of Montana and down to downtown Missoula to try to find a frontage road (less trafic) alongside Interstate that would take us to the HW 93 north. This failed, and for the third time this trip we had to go up on the heavily trafficked Interstate the approximately 6 km to the exit to HW 93.
The wind was strong early on the day and like always in North America it's coming from the west which meant we had it right in the face while we attempting to fend off crosswind from the big trucks that roared past us on the left side. However, we reached the exit and could start a more leisurely journey up north towards HW 200 that would take us west.
During the day the wind picked up and all day we had a really strong headwind and for a while we thought it would blow us all the way back to Minneapolis. It wouldn't been anything bad whit that becuse I think Dick had certainly offered us a beer and a some enchaladas:). We're however able to master the wind and just in time for afternoon break, we rolled into the town of Perma. We got taste of desolated areas in Montana. In Perma was a small antique shop / fish shop / souvenir shop / soda and candy shop that was the size of the restroom in Walmart. We meet an older man and I asked him how many people that lived in the town of Perma. He rised one of his dirty fingers and smiling with his yellow teeth.
- Only one, Oh No, Actually it's three, theres Two More Than Me
Perma holds the record for smallest village we have been in, last was checkerboard with seven people, also in this enormous state by people known as Big Sky Country or Treasure State. To Those who live in Mölnbo and Gnesta and think you live in the countryside, your'e actually living in a fairly big town:)
We left Perma and went further into the wind against the city of Plains, which actually is of adequate size. When we were in Helena, Montana, we got the name to a man called Seth Petitt from the Bostrom family we stayed with and we tried to contact him in to ask if he could help us with housing, but he was obviously on a visit to Helena at that specific time:) . It didn't matter. In a park, I got hold of Tanya and asked her where we can find a campsite for the evening. Here in the West, there are obviously plenty of room for tents out in the bush but we want to meet people instead of wrestling around with rattlesnakes, so we always try to ask someone if they know where we can go camping and that often leads to a backyard:).
Tanya calls her dad Tom who runs a camp nearby and he offered us to stay with him and his wife Terry on their farm which we gladly did. We hade a nice evening and eat chocolate cake, washing clothes and sleeping in a bed which was nice. In the morning we left pretty early because Tom and Terry was going to Missoula and sell a couple of their horses. Once again we set off with a tnote and a name and phone number on. This time to Jeff and Lori, who lives in Trout Creek, Montana about 50 miles west on the road we're following. After yesterdays windcycling, we decided that Truot Creek was a good destination for the day.
At lunch halfway to Trout Creek, we stop at a Grocery store where they had a sale out because they where closing the business. We get hold of cheap instant coffee and were now able to start all days in the real way:). When we were sitting outside the shop and eat our sandwiches Tanya gave us, TexasJohn started to talk to us. Just as it seems, a guy named John from Texas who are on some sort of roadtrip for himself. He asked why all the Scandinavian flags have a cross, and it is a bit embarrassing that we can not answer the question directly but Emil and I figured out that it must have something to do with the Christianity and do to show some sort of connection between the countries in scandinavia, Someone who knows? He asked if we knew what the American flag symbolized and we said we knew that the stars symbolized the States but we did not know what the stripes meant. He didn't know it either and he was quite suddenly in a hurry to go and find out.
We pack up continued. When we come to Trout Creek, we were passed by Texas John. He had been on the public library and done some research of the American flag and said that the stripes symbolized the original 13 States and the stars that most people probably know the symbol of the current 50 states. The American flag has been remade as much as 26 times becuse new states have neen created during the years but the current flag is from 1960 after Hawaii became America's 50th state 1959.
On the afternoon in Trout Creek we finally get hold of Jeff and Lori, who lives in a nice house that Jeff built a few years ago. Fantastic people who invited us into the house and we have great time at their place. We also spend a rest day there, and took the canoes togheter with their son Isaac on the lake nearby. The Nature is incredibly beautiful with the lakes, hills and large snow-capped mountains visible in west. It is with Loris parent Rev and Carol we're spending some time in the city of Oak Harbor and in a few days we will visit Loris sister Janet and her family in Bellingham wich we look forward to. Loris dad ,Rev, is a retired pilot and has flown a lot of fast stuff in the US Air Force:). They have taken us on seafood dinner and china buffe in the town and guided us around the U.S. Navy facilitys on the island and that was interesting, fantastic people.
After a rest day in Trout Creek, we were ready for new adventures and Lori made us a breakfast that was incredable tasteful. Pancake with syrup and cream and scrambled eggs. During this day we once again went through three of America's states on the same day. We ate breakfast in Montana, lunch in Sandpoint, Idaho and dinner in Newport, Washington which is the final state we find ourselves in. In Newport, however, we later pitched the tent in the woods and fall asleep to the sound of 200 different species of animals, however, no bear:).
Later the next day we bike between Newport and Kettle Falls, which become a rather uneventful history, except that we saw see a lot of beautiful scenery. At the end of the day we pitched the tent between two bearcages in some kind of public area just before Sherman Pass that we was going to fight tomorrow. Sherman Pass is at an altitude of about 5500 feet and it took us 2-3 hours to get up on the top and the it was a nice downhill to the town of Republic. In Repiblic we had lunch before we started climbing to Wauconda Pass which is a little bit lower than sherman Pass. Suddenly the Climate changed completely and became incredibly dry and hot in this so-called Evergreen State.
When we came down in Tonasket, we took a nice dinner in the form of an pizza and later discovered that the glass bar Shannon's let people pitching their tents behind the house witch we did. During the evening I went to the gas station and ask how the road to Winthrop was and the girl behind the counter says it's pretty flat. She just forgot loup loup pass 4500 feet just before Winthrop, which came as a pleasant surprize for us:). In Winthrop, we stop to meet Loris friends Lew and Judy, which owns and operates the Methow Valley Ranch outside of town of Winthrop and we took a restingday there as well.
The next two days after the city of Winthrop we cycled through excellent scenery and from here, we could understand why they call it the Evergreen State. We crossed the North Cascades NP, which is in northwest corner of Washington. The forest is totally green and relatively high mountains with snow-capped jagged peaks which is the best that can be seen with the eye.
Take care
Team Sweden
Den 15 april lamnade vi Afrim, Danielle och deras 2 soner Jack och James i New Jersey och begav oss vasterut. Hittils har vi tillbringat 102 dagar pa den Nordamerikanska kontinenten varav 60 har varit pa cykeln. 600 mil har avverkats genom 11 Amerikanska stater och 1 Kanadensisk provins (snart 2 da vi kommer upp i British Columbia om nagra dagar). Vi har traffat massor av trevligt folk, sett fantastiskt natur och helt enkelt upplevt Amerika pa ett ypperligt satt. Innan jag skriver en liten story om vad som hant de senaste dagarna tankte jag lista lite vad som ar sant och falsk om de rykten vi har om landet hemma i Sverige.
Falskt:
- Att alla sitter pa verandan i en gungstol med en shotgun och skjuter pa folk
- Att alla springer omkring med revolvrar och drar dem sa fort de blir arga pa nan
- Att alla Interstate (motorvagarna) ar 8-filiga overallt i hela landet
- Att alla ater Donuts till frukost (mestadels ar det faktiskt muffins:))
- Att Indianerna i Indian reservaten fortfarande lever i deras Tipis (talt)
- Att portionerna pa restaurangerna skulle vara enorma
- Att Amerikanarna skulle vara ogastvanliga
Sant:
- Att det finns en bar i exakt varje stad, ort eller hala oavsett invanarantalet
- Att det aven finns ett motel i varje stad, ort eller hala oavsett invanarantalet
- Att manga stader i vast fortfarande har ett "vilda vastern-stuk" och att manga bar Boots, Cowboyhatt och kor en gammal Ford Pick-up
- Ja, att i princip alla i landet har en pick-up
- Att det spelas mycket Countrymusik
- Att frukt och sallad kostar en formogenhet men skrapmat ar hur billigt som helst
- Att campingbilarna ar ENORMA. Skamtet om att folk tar med sig marbodalkoket pa campingturen ar inte langre ironi, det ar rena verkligheten.
- Att Amerikanarna ar otroligt gastvanliga och oppna for att mota nytt folk, sarskilt svenskar pa cykel:)
Pa morgonen den 12 juli lamnade vi den hyggligt stora staden Missoula i USA:s till ytan fjarde storsta stat, men aven den tredje lagst befolkade, Montana. Vi rullade forbi University of Montana och ner mot downtown Missoula for att forsoka hitta en frontage road (mindre vag) vid sidan om Interstate som skulle ta oss till HW 93 norrut. Detta misslyckades och for tredje gangen denna resa var vi tvugna att pallra oss upp pa den tungt trafikerade Interstate de ca 6 km till avfarten till 93:an.
Vinden var kraftig redan i borjan av dagen och som alltid har i Nordamerika sa kom den givetvis ifran vast vilket gjorde att vi hade den rakt i ansiktet samtidigt som vi forsokte parera sidvinden fran de stora lastbilarna som susade forbi oss till vanster. Vi nadde dock till slut avfarten och kunde borja en mer avslappnad resa norrut far att ta oss till HW 200 mot vast.
Under dagen tilltog vinden och under hela dagen hade vi en riktigt kraftig motvind som vi for ett tag trodde skulle blasa oss anda tillbaka till Minneapolis. Det hade ju i och for sig inte gjort nat for Dick hade ju sakert bjudit pa en ol och ett gang enchaladas:). Vi lyckades dock mastra vinden och lagom till eftermiddagsfikat rullade vi in i orten Perma. Har fick vi smakprov pa glesbygdheten i Montana. I Perma fanns en liten antikshop/fiskeshop/souvenirshop/lask och godisshop som var av storleken av toaletten pa Walmart. Vi traffar en aldre man och jag kan inte lata bli att fraga hur manga som bodde i Perma. Han reser ett lortigt pekfinger och ler med sin gula framtand.
- Only one, Oh no, it's actually three, theres two more than me
Perma slar rekord for minsta by vi vart i, forra var Checkerboard med befolkningen 7, aven den i denna enorma stat som i folkmun kallas Big Sky Country eller Treasure State. Ni som bor i Molnbo och Gnesta och tycker ni bor pa landet, skarp er och bete er som de storstadsmanniskor ni faktiskt ar:).
Vi lamnade Perma och cyklade vidare i vinden mot staden Plains som faktiskt ar av acceptabel storlek. Nar vi var i Helena, Montana, sa fick vi nummer till en man vid namn Seth Petitt av familjen Bostrom som vi bodde hos och vi forsokte kontakta honom for att fa tag i boende men han var ju givetvis pa besok i Helena precis da:). Detta gjorde inget. I en park fick jag tag pa Tanya och fragar henne var vi kan hitta taltplats for kvallen. Har ute i vast finns det givetvis massor av taltplats ute i bushen men vi vill ju traffa manniskor och inte ligga och brottas med skallerormar sa vi forsoker alltid att fraga nagon om de vet var vi kan campa vilket ofta leder till en backyard:).
Tanya ringer sin pappa Tom som driver en camping i narheten och vi blir erbjudna att bo hemma hos honom och hans fru Terry pa deras gard vilket vi inte tackar nej till. Vi har en trevlig kvall och far chokladkaka, tvatta klader och sova i en sang vilket var skont. Pa morgonen ger vi oss av ganska tidigt eftersom Tom och Terry skulle aka till Missoula och salja ett par av deras hastar. Aterigen ger vi oss av med en lapp och ett namn och nummer pa. Denna gangen till Jeff och Lori som bor i Trout Creek, Montana ca 50 miles vasterut pa vagen vi foljer. Efter gardagens vindcykling bestammer vi oss for att det ar en bra destination for dagen och ger oss av aterigen med vinden rakt i plytet.
Vid lunch halvags till Trout Creek stannar vi till pa en grocery store dar de har utforsaljning da de formodligen skulle klappa igen butiken. Vi far tag i billigt pulverkaffe och kan aterigen borja lyxa till frukosten:). Nar vi sitter utanfor affaren och ater vara mackor Tanya gav oss kommer Texasjohn fram till oss och borjar prata. Precis som det later, en kille vid namn John fran Texas som ar ute pa nagon form av roadtrip for sig sjalv. Han fragar varfor alla Nordiska flaggor har ett kors pa sig och det ar lite pinsamt att vi inte kan svara pa fragan direkt men Emil och jag kom fram till att det maste ha nagot med kristendomen och gora for att visa nagon sorts samhorighet mellan landerna, Nagon som vet? Han fragade om vi visste vad den amerikanska flaggan symbloliserade och vi sa att vi visste att stjarnorna symboliserade staterna men att vi inte visste vad randerna betydde. Det visste inte han heller och han fick helt plotsligt brattom att aka och ta reda pa det.
Vi packar ihop och borjar cykla vidare. Nar vi kommer till Trout Creek blir vi omkorda av TexasJohn. Han har vart och kollat upp om den Amerikanska flaggan pa biblioteket och talar om att randerna symboliserar de 13 ursprungliga staterna och stjarnorna ar som de flesta sakert vet symbol for de nuvarande 50 staterna. Den amerikanska flaggan har gjorts om hela 26 ggr eftersom det uppkommit nya stater hela tiden men den nuvarande flaggan ar fran 1960 efter att Hawaii blivit USA:s 50:e delstat 1959. Texasjohn aker sedan vidare mot Glacier NP och vi ser inte roken av han eller hans gamla bil mer.
I Trout Creek far vi under eftermiddagen efter mycket om och men tag pa Jeff och Lori som bor i ett fint hus som Jeff byggt for bara nagra ar sedan. Fantastiskt trevliga manniskor som bjuder in oss och vi har kanontrevligt. Vi tillbringar aven en vilodag dar och och paddlar kanot med deras son Isac pa sjon i narheten. Naturen ar otroligt vacker med sjoar, stora kullar och snobekladda berg som syns vasterut. Det ar hos Loris foraldrar Rev och Carol som vi ar just nu i Oak Harbor och om ett par dagar ska vi besoka Loris syster Janet och hennes familj i Bellingham som vi ser fram emot. Loris pappa Rev ar pensionerad stridspilot och har flygit en hel del snabba grejer:). De har bjudit oss pa seafood och china buffet middag har i stan och aven guidat oss runt US Navys kavarter har pa on vilket var intressant, fantastiska manniskor.
Efter en vilodag i Trout Creek ar vi redo att ge oss av mot nya aventyr och Lori ser till att vi an en gang ger oss av med mycket energi. Pankaka med sirap och gradde samt aggrora till frulle, det rackte anda fram till eftermiddagsfikat:). Under denna dag sa akte vi aterigen genom tre av amerikas stater pa en och samma dag. Vi at frukost i Montana, lunch i Sandpiont Idaho och middag i Newport, Washington vilket ar den sista staten vi kommer befinna oss i. I Newport slar vi dock senare upp taltet ute i skogen och somnar ovaggade till ljudet av 200 olika djurarter, ingen bjorn dock:).
Senare nasta dag cyklar vi mellan Newport och Kettle Falls vilket bli en ganska handelselos historia forutom att vi far se en hel del vacker natur. I slutet av dagen slar vi upp taltet mellan 2 bjornburar i nagon slags public area precis innan Sherman Pass som vi skulle fajtas med nastkommande dag. Sherman pass ar pa en hojd av ungefar 5500 feet och det tog oss mellan 2-3 timmar att ta oss upp innan vi far en lang nerforsbacke till orten Republic. Dar tog vi lunch innan vi borjade klattringen till Wauconda Pass som ar nagot lagre man aven det tog ett par timmar och vi kunde senare avsluta en tamligen jobbig dag ner till orten Tonasket. Klimatet forandrades helt och hallet och blev otroligt torrt och varmt i denna sa kallade Evergreen State.
Nar vi kom ner i Tonasket tog vi en lyxmiddag i form av en varsin pizza och fick senare reda pa att glassbaren Shannons later folk sla upp taltet bakom deras hus vilket vi gor under den natten. Under kvallen gar jag till bensinstationen och fragar hur vagen till winthrop ser ut och tjejen bakom disken sager att det ar ganska platt. Hon glomde bara atta namna loup loup pass pa 4500 feet precis innan Winthrop vilket kom som en trevlig averraskning:). I Winthrop stannar vi till hos Loris vanner Lew och Judy som ager och driver Methow Valley Ranch utanfor staden och tar aven dar en vilodag.
De tva kommande dagarna efter staden Winthrop sa cyklade vi genom fantastisk fin natur och nu kunde vi forsta vad som menas med Evergreen State. Vi korsade North Cascades NP som ligger i nordvastra hornet av Washington. Skogen ar jattegron och bergen relativt hoga med jaggade snobekladda toppar vilket ar det basta som finns att beskada med ogat.
Pa aterseende
Howdy!
On April 15 we left Afrim, Danielle and their two sons Jack and James in New Jersey and headed west. So far we have spent 102 days on the North American continent, about 60 have been on the bike. 6000 km has been pedaled in 11 of the U.S. states and one Canadian province (2 soon when we're coming up in British Columbia in a few days). We've met a lot of nice people, seen amazing scenery and experienced America in a great way. Before I write a little story about what happened the last few days I want to do a little list of what is true and false about the rumors we have about America back in Sweden.
False:
- That all the American people sitting on the porch in a rocking chair with a shotgun and shoot people
- That all the Americans running around with guns and use them as soon as they become angry at somone
- That all Interstate (motorway) are 8-laned and huge all over the country
- That everybody actually eat donuts for breakfast (Sometimes it's actually muffins:))
- That the Indians in Indianreserves are still living in their Tipis (tents)
- That the portions on the restaurants would be huge
- The Americans would be rude in any way
True:
- That there is a bar in exactly every city, town or small village regardless of population size
- That there is also a motel in every city, town or small village regardless of population size
- That many cities in the west is built like the old "Wild West" and that many people wear Boots, cowboyhat and drives an old Ford pick-up
- Yes, that almost everyone in the country has a pick-up
- That it's a lot Country Music played
- The fruit and salad costs a fortune but how junk food is cheap at any time
- The RV:s are huge. The joke that people take with the Kitchen with them on the camping trip is no longer ironic, it's pure reality.
- That the Americans are incredibly hospitable and open to meet new people, specially Swedes on a bicycle:)
On the morning of July 12 we left the decent-sized city of Missoula in the U.S. fourth-largest state, but also the one with the third lowest population density, Montana. We rolled by the University of Montana and down to downtown Missoula to try to find a frontage road (less trafic) alongside Interstate that would take us to the HW 93 north. This failed, and for the third time this trip we had to go up on the heavily trafficked Interstate the approximately 6 km to the exit to HW 93.
The wind was strong early on the day and like always in North America it's coming from the west which meant we had it right in the face while we attempting to fend off crosswind from the big trucks that roared past us on the left side. However, we reached the exit and could start a more leisurely journey up north towards HW 200 that would take us west.
During the day the wind picked up and all day we had a really strong headwind and for a while we thought it would blow us all the way back to Minneapolis. It wouldn't been anything bad whit that becuse I think Dick had certainly offered us a beer and a some enchaladas:). We're however able to master the wind and just in time for afternoon break, we rolled into the town of Perma. We got taste of desolated areas in Montana. In Perma was a small antique shop / fish shop / souvenir shop / soda and candy shop that was the size of the restroom in Walmart. We meet an older man and I asked him how many people that lived in the town of Perma. He rised one of his dirty fingers and smiling with his yellow teeth.
- Only one, Oh No, Actually it's three, theres Two More Than Me
Perma holds the record for smallest village we have been in, last was checkerboard with seven people, also in this enormous state by people known as Big Sky Country or Treasure State. To Those who live in Mölnbo and Gnesta and think you live in the countryside, your'e actually living in a fairly big town:)
We left Perma and went further into the wind against the city of Plains, which actually is of adequate size. When we were in Helena, Montana, we got the name to a man called Seth Petitt from the Bostrom family we stayed with and we tried to contact him in to ask if he could help us with housing, but he was obviously on a visit to Helena at that specific time:) . It didn't matter. In a park, I got hold of Tanya and asked her where we can find a campsite for the evening. Here in the West, there are obviously plenty of room for tents out in the bush but we want to meet people instead of wrestling around with rattlesnakes, so we always try to ask someone if they know where we can go camping and that often leads to a backyard:).
Tanya calls her dad Tom who runs a camp nearby and he offered us to stay with him and his wife Terry on their farm which we gladly did. We hade a nice evening and eat chocolate cake, washing clothes and sleeping in a bed which was nice. In the morning we left pretty early because Tom and Terry was going to Missoula and sell a couple of their horses. Once again we set off with a tnote and a name and phone number on. This time to Jeff and Lori, who lives in Trout Creek, Montana about 50 miles west on the road we're following. After yesterdays windcycling, we decided that Truot Creek was a good destination for the day.
At lunch halfway to Trout Creek, we stop at a Grocery store where they had a sale out because they where closing the business. We get hold of cheap instant coffee and were now able to start all days in the real way:). When we were sitting outside the shop and eat our sandwiches Tanya gave us, TexasJohn started to talk to us. Just as it seems, a guy named John from Texas who are on some sort of roadtrip for himself. He asked why all the Scandinavian flags have a cross, and it is a bit embarrassing that we can not answer the question directly but Emil and I figured out that it must have something to do with the Christianity and do to show some sort of connection between the countries in scandinavia, Someone who knows? He asked if we knew what the American flag symbolized and we said we knew that the stars symbolized the States but we did not know what the stripes meant. He didn't know it either and he was quite suddenly in a hurry to go and find out.
We pack up continued. When we come to Trout Creek, we were passed by Texas John. He had been on the public library and done some research of the American flag and said that the stripes symbolized the original 13 States and the stars that most people probably know the symbol of the current 50 states. The American flag has been remade as much as 26 times becuse new states have neen created during the years but the current flag is from 1960 after Hawaii became America's 50th state 1959.
On the afternoon in Trout Creek we finally get hold of Jeff and Lori, who lives in a nice house that Jeff built a few years ago. Fantastic people who invited us into the house and we have great time at their place. We also spend a rest day there, and took the canoes togheter with their son Isaac on the lake nearby. The Nature is incredibly beautiful with the lakes, hills and large snow-capped mountains visible in west. It is with Loris parent Rev and Carol we're spending some time in the city of Oak Harbor and in a few days we will visit Loris sister Janet and her family in Bellingham wich we look forward to. Loris dad ,Rev, is a retired pilot and has flown a lot of fast stuff in the US Air Force:). They have taken us on seafood dinner and china buffe in the town and guided us around the U.S. Navy facilitys on the island and that was interesting, fantastic people.
After a rest day in Trout Creek, we were ready for new adventures and Lori made us a breakfast that was incredable tasteful. Pancake with syrup and cream and scrambled eggs. During this day we once again went through three of America's states on the same day. We ate breakfast in Montana, lunch in Sandpoint, Idaho and dinner in Newport, Washington which is the final state we find ourselves in. In Newport, however, we later pitched the tent in the woods and fall asleep to the sound of 200 different species of animals, however, no bear:).
Later the next day we bike between Newport and Kettle Falls, which become a rather uneventful history, except that we saw see a lot of beautiful scenery. At the end of the day we pitched the tent between two bearcages in some kind of public area just before Sherman Pass that we was going to fight tomorrow. Sherman Pass is at an altitude of about 5500 feet and it took us 2-3 hours to get up on the top and the it was a nice downhill to the town of Republic. In Repiblic we had lunch before we started climbing to Wauconda Pass which is a little bit lower than sherman Pass. Suddenly the Climate changed completely and became incredibly dry and hot in this so-called Evergreen State.
When we came down in Tonasket, we took a nice dinner in the form of an pizza and later discovered that the glass bar Shannon's let people pitching their tents behind the house witch we did. During the evening I went to the gas station and ask how the road to Winthrop was and the girl behind the counter says it's pretty flat. She just forgot loup loup pass 4500 feet just before Winthrop, which came as a pleasant surprize for us:). In Winthrop, we stop to meet Loris friends Lew and Judy, which owns and operates the Methow Valley Ranch outside of town of Winthrop and we took a restingday there as well.
The next two days after the city of Winthrop we cycled through excellent scenery and from here, we could understand why they call it the Evergreen State. We crossed the North Cascades NP, which is in northwest corner of Washington. The forest is totally green and relatively high mountains with snow-capped jagged peaks which is the best that can be seen with the eye.
Take care
Team Sweden
Sunday, July 11, 2010
VM-final i Missoula, Montana
Ibland har vi flyt alltsa, tillat mig att beratta:
Klockan hade hunnit bli 18:23 nar vi i fredags rullade in i det som vi trodde va staden/byn Ovando. Solen sken an starkt men benen borjade trottna och tanken ekade tomt. Ovando bestod till synes av en restaurang, en liten camping samt ett par sma hus. Vi parkerade utanfor restaurangen och entrade baren.
Vi satte oss och smapratade med lokalbefolkningen och barpersonalen. Det visade sig att det fanns en affar langre ned i byn men den stangde kl 18 forstas. Vi stod nu infor ett svart beslut. Restaurangmat igen eller jordnotssmor och syltmackor...utan sylt forstas...hmm..vi kopte oss en varsinn snickers och en burk Mountain Dew och borjade fundera pa saken och overvagde fordelar och nackdelar med respektive alternativ.
Mitt i allt funderande hande det. En herre ifran Alaska som befann sig i baren vann 500 dollar pa en enarmad bandit och bjod alla andra i baren pa mat och dryck. Faaantastic! som Keith Murphy skulle ha sagt. Det blev salladsbuffet, en stor stek med pommes, nybakat brod samt glass och whisky till efterratt. Vi fick aven testa det lokalbryggda olet "Algdraggel", Moose drool. Som om inte det vore nog. Bartendern visade sig studera pa universitetet i Missoula, morgondagens mal, och hon hade ett litet radhus dar som stod tomt nu under sommaren nar hon jobbade i Ovando och vi va hjartligt valkomna att stanna dar.
Ja ibland har vi flyt alltsa.
Vi har hunnit med lite annat smatt och gott sen senaste inlagget, har kommer en kort rapport fran de senaste dagarnas aventyr:
Nar vi lamnade Billings i tisdags morse kandes det aterigen lite som att lamna en familj vilket alltid ar lite jobbigt men nya aventyr, platser och manniskor vantade runt hornet pa att upptackas och upplevas. Efter ett par dagars vila va formen lite sisadar men efter 76 miles kom vi till en liten, liten stad som hette Shawmut. Vi fragade en traktorsamlande farbror om vi fick sla upp taltet pa hans grasmatta, inga problem. Pa morgonen efter vaknade vi av en fyrhjuling som brummade forbi utanfor taltet och traktorfarbrorn ropade: "Hey guys! Time to wake up now you're burning daylight!" solen hade varit uppe i cirkus 4 minuter.
Efter Shawmut hamnade vi i White sulphur springs dar vi slog upp taltet i stadens park efter en varsinn stor pizza pa Strand.
Nasta stopp blev Helena och har borjade vi verkligen komma in i bergen och de snobekladda bergstopparna syntes allt klarare. Val inne i Helena gick Edvin in i en affar for att handla det ljusbruna guldet (Jordnotssmor) och Emil hann inte ens satta sig forran en trevlig dam kom fram och borjade konversera. Via Bostrom hette hon och hennes make Steve hade svenska rotter och vi va mer an valkomna att spendera natten hemma hos dem. Det va bara tacka och ta emot.
Under kvallen foljde vi med Via och Steve till en konstutstallning, dem kande en av konstnarerna. Det har va varan forsta konstutstallning pa resan. Utstallningen bjod pa fina malningar och foton samt underbart goda ostkex.
Efter utstallningen blev vi bjudna till en restaurang i staden och kvallen avslutades i familjens soffa innan vi gick till sangs. Tack Isac for att du lanade ut sangen till oss!
Nasta morgon cyklade vi vidare och efter ca 10 miles kom till den forsta riktiga uppforsbacken pa resan. Macdonald Pass. Dryga 6 miles uppfor, 1 mil ungefar. Tog lite mer an en timme och va ganska jobbigt faktiskt. Pa andra sidan berget vantade en lang och skon nedforsbacke. Vi trampade pa i rask takt och efter ca 75 miles kom vi fram till Ovando som vi berattade om i borjan pa inlagget.
Vagen fran Ovando till Missoula bjod pa spektakular natur och vagen gick langs Black foot river i stort sett hela vagen till Missoula. Nar vi hittat Jessicas (bartendern i Ovando) radhus sa packade vi av cyklarna och tog oss ner till downtown och borjade fira lordagen. Vi borjade med en pizza pa Biga Pizza och sen kl 21 borjade vi var krogturne. Kl 4 inatt va vi tillbaka i radhuset, lite runda om fotterna. Nar vi klev in i huset upptackte vi en snubbe som lag och sov i soffan. Lite overraskade blev vi men Jessica hade forvarnat oss om att det kunde komma och ga folk lite hur som helst.
Nu sitter vi har och har i stort sett aterhamtat oss fran nattens bravader och kartlagt storre delen av gardagen. Idag har vi inte gjort sa mycket mer an att tittat pa VM-finalen i en av barerna. Grattis Spanien! Imorgon rullar vi vidare mot nordvast och vi borjar sakta men sakert narma oss slutstation.
Pa aterseende!
Klockan hade hunnit bli 18:23 nar vi i fredags rullade in i det som vi trodde va staden/byn Ovando. Solen sken an starkt men benen borjade trottna och tanken ekade tomt. Ovando bestod till synes av en restaurang, en liten camping samt ett par sma hus. Vi parkerade utanfor restaurangen och entrade baren.
Vi satte oss och smapratade med lokalbefolkningen och barpersonalen. Det visade sig att det fanns en affar langre ned i byn men den stangde kl 18 forstas. Vi stod nu infor ett svart beslut. Restaurangmat igen eller jordnotssmor och syltmackor...utan sylt forstas...hmm..vi kopte oss en varsinn snickers och en burk Mountain Dew och borjade fundera pa saken och overvagde fordelar och nackdelar med respektive alternativ.
Mitt i allt funderande hande det. En herre ifran Alaska som befann sig i baren vann 500 dollar pa en enarmad bandit och bjod alla andra i baren pa mat och dryck. Faaantastic! som Keith Murphy skulle ha sagt. Det blev salladsbuffet, en stor stek med pommes, nybakat brod samt glass och whisky till efterratt. Vi fick aven testa det lokalbryggda olet "Algdraggel", Moose drool. Som om inte det vore nog. Bartendern visade sig studera pa universitetet i Missoula, morgondagens mal, och hon hade ett litet radhus dar som stod tomt nu under sommaren nar hon jobbade i Ovando och vi va hjartligt valkomna att stanna dar.
Ja ibland har vi flyt alltsa.
Vi har hunnit med lite annat smatt och gott sen senaste inlagget, har kommer en kort rapport fran de senaste dagarnas aventyr:
Nar vi lamnade Billings i tisdags morse kandes det aterigen lite som att lamna en familj vilket alltid ar lite jobbigt men nya aventyr, platser och manniskor vantade runt hornet pa att upptackas och upplevas. Efter ett par dagars vila va formen lite sisadar men efter 76 miles kom vi till en liten, liten stad som hette Shawmut. Vi fragade en traktorsamlande farbror om vi fick sla upp taltet pa hans grasmatta, inga problem. Pa morgonen efter vaknade vi av en fyrhjuling som brummade forbi utanfor taltet och traktorfarbrorn ropade: "Hey guys! Time to wake up now you're burning daylight!" solen hade varit uppe i cirkus 4 minuter.
Efter Shawmut hamnade vi i White sulphur springs dar vi slog upp taltet i stadens park efter en varsinn stor pizza pa Strand.
Nasta stopp blev Helena och har borjade vi verkligen komma in i bergen och de snobekladda bergstopparna syntes allt klarare. Val inne i Helena gick Edvin in i en affar for att handla det ljusbruna guldet (Jordnotssmor) och Emil hann inte ens satta sig forran en trevlig dam kom fram och borjade konversera. Via Bostrom hette hon och hennes make Steve hade svenska rotter och vi va mer an valkomna att spendera natten hemma hos dem. Det va bara tacka och ta emot.
Under kvallen foljde vi med Via och Steve till en konstutstallning, dem kande en av konstnarerna. Det har va varan forsta konstutstallning pa resan. Utstallningen bjod pa fina malningar och foton samt underbart goda ostkex.
Efter utstallningen blev vi bjudna till en restaurang i staden och kvallen avslutades i familjens soffa innan vi gick till sangs. Tack Isac for att du lanade ut sangen till oss!
Nasta morgon cyklade vi vidare och efter ca 10 miles kom till den forsta riktiga uppforsbacken pa resan. Macdonald Pass. Dryga 6 miles uppfor, 1 mil ungefar. Tog lite mer an en timme och va ganska jobbigt faktiskt. Pa andra sidan berget vantade en lang och skon nedforsbacke. Vi trampade pa i rask takt och efter ca 75 miles kom vi fram till Ovando som vi berattade om i borjan pa inlagget.
Vagen fran Ovando till Missoula bjod pa spektakular natur och vagen gick langs Black foot river i stort sett hela vagen till Missoula. Nar vi hittat Jessicas (bartendern i Ovando) radhus sa packade vi av cyklarna och tog oss ner till downtown och borjade fira lordagen. Vi borjade med en pizza pa Biga Pizza och sen kl 21 borjade vi var krogturne. Kl 4 inatt va vi tillbaka i radhuset, lite runda om fotterna. Nar vi klev in i huset upptackte vi en snubbe som lag och sov i soffan. Lite overraskade blev vi men Jessica hade forvarnat oss om att det kunde komma och ga folk lite hur som helst.
Nu sitter vi har och har i stort sett aterhamtat oss fran nattens bravader och kartlagt storre delen av gardagen. Idag har vi inte gjort sa mycket mer an att tittat pa VM-finalen i en av barerna. Grattis Spanien! Imorgon rullar vi vidare mot nordvast och vi borjar sakta men sakert narma oss slutstation.
Pa aterseende!
Tjenare!
Som ni forstar har vi inte tackt sarskilt mycket distans de senaste dagarna. Aterigen har vi traffat en fantastiskt trevlig familj som vi ville tillbringa mer tid med och fick erbjudandet att stanna over 4th of July-firandet pa sondagen vilket vi givetvis inte kunde tacka nej till:).
Nar vi vaknade pa fredagsmorgonen borjade vi gora oss iordning for att ge oss av ut pa vagen igen. Vi hade fatt i oss frukost och satt i taltet och plockade med diverse agodelar nar vi gemensamt kommer fram till att det vore skont med en vilodag da vi tackt ganska mycket distans de senaste dagarna. Jag gar in i koket och fragar Liz om det ar okey att vi stannar och vilar en dag och visst far vi det. Vi far lana Karens bil och ta oss runt i Billings under formiddagen och pa eftermiddagen gar vi pa varan forsta basebollmatch tillsammans med Nick och Allen. Nick erbjuder oss under dagen att stanna och fira 4th of July med dem och det kan vi inte tacka nej till. Vi tyckte det var en fantastiskt bra mojlighet till ett shysst 4th of July - firande. Hade vi lamnat Billings hade vi sakerligen firat nationaldagen i nan liten hala med 20 invanare, eller an varre med ett dussin skallerormar pa Montanas prarie:).
Pa lordagen aker vi pa en liten tur tillsammans med Nick, Liz och deras 2-ariga son Esra. De tar oss vasterut till den lilla staden Red Lodge och senare in i Beartooth Mountains. Dessa berg ar ca 4000m hoga och med fantastiska vyer. Det tillhor egentligen inte bergskedjan Rocky Mountains men fran toppen av Beartooth sa ar The Rockies sa nara att det kanns som man kan ta pa dem. Vi tillbringar nagra timmar dar med lite hiking och att aka pa regnjackorna ner for den sno som ligger kvar. Nar vi kommer till Billings igen sa hade Karen gjort iordning grillade hamburgare till middag.
Precis som i Sverige firar givetvis Amerikanarna ocksa nationaldagen. Till skillnad fran oss sa ar detta dock den nast storsta helgen pa hela aret, bara julen ar ansedd vara storre. Vi har sett Firewoorks-butiker hela vagen fran Pennsylvania och det ar enorma summor pengar som laggs pa fyrverkerier under 4th of July.
Under formiddagen akte vi till Laurel som ligger nan timma sydvast om Billings. En relativt liten ort men massor av manniskor hade samlats for att titta pa paraden som gick genom huvudgatan. Pa 4th of July ar det tva stora event. Paraden pa dagen och fyrverkerierna pa kvallen. Det kommer polisbilar, brandbilar, gamla traktorer, gamla bilar, nya bilar, sma barn pa enhjulingar, norska langskepp och massa mer, fantastiskt kul upplevelse.
Efter paraden aker vi tillbaka till Billings for lite frisbeegolf och middag innan vi aterigen aker tillbaka till laurel pa kvallen for att titta pa fyrverkerierna. Massor av folk har samlats. Vi strosar runt och ater popcorn och tro det eller ej men friterade snickers):. Emil och jag vinner faktiskt en tavling ocksa. De har en liten utnamnesle till de som kommit mest langvaga for att fira i Laurel och vi blev givetvis snabbt bra kandidater till den tavlingen:). Senare sitter alla och vantar pa att det ska bli morkt innan de massiva fyrverkeriena borjar.
Imorrn kommer vi aterigen ge oss ut pa vagen och ni kommer att kunna hitta oss pa highway 12 vasterut mot Helena och senare Missoula:).
Hade gott allihopa
Hey!
As you can imagine, we have not covered much distance in the recent days. Once again, we met a fantastic family that we wanted to spend more time with and got the offer to spend the 4th of July celebration whit them, which we couldn't refuse:).
When we wake up on Friday morning we began making us prepared to get out on the road again. We had eaten breakfast and sat in the tent and picked with various possessions when we together come to the conclusion that it would be nice to have a rest day because we had covered quite a distance in recent days. I go into the kitchen and asks Liz if it is okay that we stop and rest for a day and ofcourse it was ok. We borrowed Karen's car and drove around in Billings during morning and in the afternoon, we went to see our first baseball game together with Nick and Allen.During the day Nick offered us to stop and celebrate the 4th of July with them and we were happy to do that. We thought it was a fantastic opportunity for a nice 4th of July - Celebrations. If we had left Billings, we certainly celebrated the national day in som e small town with 20 inhabitants, or even worse with a dozen rattlesnakes at Montana Prairie:).
On the saturday we went on a little tour with Nick, Liz and their 2-year-old son, Ezra. They took us west to the small town of Red Lodge and later into the Bear tooth Mountains. These mountains are about 4000m high and with fantastic views. It does not really belong to the Rocky Mountains mountain range, but from the top of Bear tooth seems the Rockies so close that it feels like you can touch them. We spend a few hours there with a little hiking and going on a rain jacket down to the snow that remains. When we arrived to Billings again, Karen had prepared grilled hamburgers for dinner.
As in Sweden, of course, the Americans also celebrate the National Day. Unlike us, however, this is the second biggest weekend in the whole year, only Christmas is considered to be greater. We have seen Firewoorks stores all the way from Pennsylvania and there are huge sums of money spent on fireworks during the 4th of July.
During the morning we went to Laurel that is located southwest of Billings. A relatively small town but lots of people had gathered to watch the parade that went through the main street. Pa 4th of July there's two big events. The parade on the day and fireworks on the night.On the parade there was police cars, fire engines, old tractors, old cars, new cars, small children on unicycles, Norwegian long ships and more, fantastic experience.
After the parade we headed back to Billings for some disc golf and dinner before we went back to Laurel in the evening to watch the fireworks. Lots of people have gathered. We stroll around and eat popcorn and believe it or not, but deep fried snickers). Emil and I actually won a competition too. They had a small contest to those who come mostly long way to celebrate in Laurel and we quickly became obviously good candidates for the contest:). After all everybody sat and wait for it to be dark before the massive fireworks begun.
Tomorrow we will once again get out on the road and you will be able to find us on Highway 12 west towards the city of Helena and later on Missoula:).
Monday, July 5, 2010
Still in Billings, Montana - Happy 4th of July
Tjenare!
Som ni forstar har vi inte tackt sarskilt mycket distans de senaste dagarna. Aterigen har vi traffat en fantastiskt trevlig familj som vi ville tillbringa mer tid med och fick erbjudandet att stanna over 4th of July-firandet pa sondagen vilket vi givetvis inte kunde tacka nej till:).
Nar vi vaknade pa fredagsmorgonen borjade vi gora oss iordning for att ge oss av ut pa vagen igen. Vi hade fatt i oss frukost och satt i taltet och plockade med diverse agodelar nar vi gemensamt kommer fram till att det vore skont med en vilodag da vi tackt ganska mycket distans de senaste dagarna. Jag gar in i koket och fragar Liz om det ar okey att vi stannar och vilar en dag och visst far vi det. Vi far lana Karens bil och ta oss runt i Billings under formiddagen och pa eftermiddagen gar vi pa varan forsta basebollmatch tillsammans med Nick och Allen. Nick erbjuder oss under dagen att stanna och fira 4th of July med dem och det kan vi inte tacka nej till. Vi tyckte det var en fantastiskt bra mojlighet till ett shysst 4th of July - firande. Hade vi lamnat Billings hade vi sakerligen firat nationaldagen i nan liten hala med 20 invanare, eller an varre med ett dussin skallerormar pa Montanas prarie:).
Pa lordagen aker vi pa en liten tur tillsammans med Nick, Liz och deras 2-ariga son Esra. De tar oss vasterut till den lilla staden Red Lodge och senare in i Beartooth Mountains. Dessa berg ar ca 4000m hoga och med fantastiska vyer. Det tillhor egentligen inte bergskedjan Rocky Mountains men fran toppen av Beartooth sa ar The Rockies sa nara att det kanns som man kan ta pa dem. Vi tillbringar nagra timmar dar med lite hiking och att aka pa regnjackorna ner for den sno som ligger kvar. Nar vi kommer till Billings igen sa hade Karen gjort iordning grillade hamburgare till middag.
Precis som i Sverige firar givetvis Amerikanarna ocksa nationaldagen. Till skillnad fran oss sa ar detta dock den nast storsta helgen pa hela aret, bara julen ar ansedd vara storre. Vi har sett Firewoorks-butiker hela vagen fran Pennsylvania och det ar enorma summor pengar som laggs pa fyrverkerier under 4th of July.
Under formiddagen akte vi till Laurel som ligger nan timma sydvast om Billings. En relativt liten ort men massor av manniskor hade samlats for att titta pa paraden som gick genom huvudgatan. Pa 4th of July ar det tva stora event. Paraden pa dagen och fyrverkerierna pa kvallen. Det kommer polisbilar, brandbilar, gamla traktorer, gamla bilar, nya bilar, sma barn pa enhjulingar, norska langskepp och massa mer, fantastiskt kul upplevelse.
Efter paraden aker vi tillbaka till Billings for lite frisbeegolf och middag innan vi aterigen aker tillbaka till laurel pa kvallen for att titta pa fyrverkerierna. Massor av folk har samlats. Vi strosar runt och ater popcorn och tro det eller ej men friterade snickers):. Emil och jag vinner faktiskt en tavling ocksa. De har en liten utnamnesle till de som kommit mest langvaga for att fira i Laurel och vi blev givetvis snabbt bra kandidater till den tavlingen:). Senare sitter alla och vantar pa att det ska bli morkt innan de massiva fyrverkeriena borjar.
Imorrn kommer vi aterigen ge oss ut pa vagen och ni kommer att kunna hitta oss pa highway 12 vasterut mot Helena och senare Missoula:).
Hade gott allihopa
Hey!
As you can imagine, we have not covered much distance in the recent days. Once again, we met a fantastic family that we wanted to spend more time with and got the offer to spend the 4th of July celebration whit them, which we couldn't refuse:).
When we wake up on Friday morning we began making us prepared to get out on the road again. We had eaten breakfast and sat in the tent and picked with various possessions when we together come to the conclusion that it would be nice to have a rest day because we had covered quite a distance in recent days. I go into the kitchen and asks Liz if it is okay that we stop and rest for a day and ofcourse it was ok. We borrowed Karen's car and drove around in Billings during morning and in the afternoon, we went to see our first baseball game together with Nick and Allen.During the day Nick offered us to stop and celebrate the 4th of July with them and we were happy to do that. We thought it was a fantastic opportunity for a nice 4th of July - Celebrations. If we had left Billings, we certainly celebrated the national day in som e small town with 20 inhabitants, or even worse with a dozen rattlesnakes at Montana Prairie:).
On the saturday we went on a little tour with Nick, Liz and their 2-year-old son, Ezra. They took us west to the small town of Red Lodge and later into the Bear tooth Mountains. These mountains are about 4000m high and with fantastic views. It does not really belong to the Rocky Mountains mountain range, but from the top of Bear tooth seems the Rockies so close that it feels like you can touch them. We spend a few hours there with a little hiking and going on a rain jacket down to the snow that remains. When we arrived to Billings again, Karen had prepared grilled hamburgers for dinner.
As in Sweden, of course, the Americans also celebrate the National Day. Unlike us, however, this is the second biggest weekend in the whole year, only Christmas is considered to be greater. We have seen Firewoorks stores all the way from Pennsylvania and there are huge sums of money spent on fireworks during the 4th of July.
During the morning we went to Laurel that is located southwest of Billings. A relatively small town but lots of people had gathered to watch the parade that went through the main street. Pa 4th of July there's two big events. The parade on the day and fireworks on the night.On the parade there was police cars, fire engines, old tractors, old cars, new cars, small children on unicycles, Norwegian long ships and more, fantastic experience.
After the parade we headed back to Billings for some disc golf and dinner before we went back to Laurel in the evening to watch the fireworks. Lots of people have gathered. We stroll around and eat popcorn and believe it or not, but deep fried snickers). Emil and I actually won a competition too. They had a small contest to those who come mostly long way to celebrate in Laurel and we quickly became obviously good candidates for the contest:). After all everybody sat and wait for it to be dark before the massive fireworks begun.
Tomorrow we will once again get out on the road and you will be able to find us on Highway 12 west towards the city of Helena and later on Missoula:).
Subscribe to:
Posts (Atom)