Collingwood, Ontario, Kanada - Andrad resrutt

Hej pa er allihopa!

Sist vi skrev satt vi hemma hos familjen Murphy i St. Anns nagra mil vaster om Niagara Fallen. Dom hade vi fatt kontakt av via Peter och familjen Nagy i Lewiston dar vi tillbringade natten innan med BBQ och filmkvall. Nar vi efter en dag vid Niagara Fallen kom fram till Familjen Murphys hus sa bjod Keith(Pappan) oss pa middag. Vi pratade massor om diverse olika saker, fantastiskt trevlig. Han sa senare att han hade en syster som bodde i Markham, Toronto som han tyckte vi skulle ta vagen forbi vilket vi tyckte lat som en bra ide. Han borjade gensat skriva ut kartor over ett cykelspr utmed Lake Ontario och genom hela Toronto som vi skulle folja nastkommmande dag. Senare pa kvallen kom resten av familjen hem, Mamma Rosalee, sonerna Patirck och Conor samt dottern Bridget. Vi pratar en hel del under kvallen och senare spelar vi TV?spel med grabbarna tills 1-tiden da vi gar ut till taltet och sover.

Nar vi vakanar pa morgonen har Rosalee forberett en fantastiskt god frukost at oss med vafflor och lonnsirap, frukt, juice och kaffe. Vi ater det innen vi ger oss ut i regnet i riktning mot Toronto och waterfront trail som vi ska folja genom staden. Dagen blir regning och blasig och ganska lang. Vi anlander inte till Keiths syster linda och familjen Llewellyn forren vid 21-tiden efter 15 mils cykling, vi var relativt trotta. Val dar for vi dock middag och dusch innan vi dekkar nere pa varsin madrass i kallarvaningen. Linda, Keiths syster, jobbar som maklare och hennes man Gord som larare. De hade tre dottrar. Det mest fantastiska ar att vi traffat dem ett par timmar pa kvallen och pa morgonen ger sig alla av till arbeten och skolor och sager till oss "ta for er i kylen och gor garna matlada och ta med, se till att stanga igen dorren". Snacka om att lite pa folk:).

Trotta som vi var sedan dagen innan sa gav vi oss inte ivag forren vid 12 pa dan och da mot en riktigt blasig och handelselos dag som avslutades i Fenell dar vi knackar pa en villa agares dorr och ber om taltplats. givetvis fick vi sla upp taltet pa hans grasmatta. Efter Fenell sa ger vi oss av i rikting mot den lute storre stade Barrie. Vi kommer fram till Barrie vid 11 tiden och ser skylten HOOTERS. Hahaha vi kan bara inte lata bli att ta en tidig lunch:). se bilden:).

Efter Barrie ger vi oss av norrut mot Waubaushene dar vi avslutar dagen. Innan vi gav oss av norrut sa blev vi tipsade om att aka till Tobermary isataller och ta en farja over till South Baymouth. Pa sa satt sa skulle vi slippa att cykla pa Highway 400 oster om lake Huron, dessutom sa skulle biten med farjan vara lite mer "Scenic". Vi ville inte ta farjavagen eftersom da skulle folk saga "aa, ni cyklade inte hela vagen". Vi fick dock tag i en karta som visade en cykelvag vid sidan om och bitvis pa highway 400, vi bestamde oss att folja den. Vi tog en vilodag i Waubaueshene som vi tillbringade med slappande, kortspel och skrivande.  I morse nar jag vaknade sa upptacker jag en lite ruta pa kartan som jag inte sett tidigare. Den sager att Cykelsparet som gar mestadels pa highway 400 och highway 69 fran waubaushene till Sudbury ar avstangt for cyklister eftersom den gjorts om till enbart motortrafik. Ny karta kommer nar lamplig vag pafunnits. Fantastiskt tanker vi, vi kan ju sitta har bakom var bensinstation i Waubaueshene tills de byggt en cykelvag pa 40 mil genom sodra kanada.

Rutten fick andras och vi begav oss soderut igen i riktning mot Tobermary dar farjan skulle ga fran. Otrolig fin vag utefter Georgian Bay med strander och klippor osv. Val framme i Collingwood dar vi ar nu far vi reda pa att farjan fran "Tobben" som de kallar det inte borjar ga forren 7 maj. Vi traffar mycket folk ar och det ar manga som ar involverade i hur vi ska losa varat ruttproblem. Ska vbi vanta nagra dagar  har och cykla till forjan for att senare folja transcanadian highway mot Sault ste Marie eller ska vi ge oss ner mot michigan istallet. Grejen ar den att sjalva resan med farjan handlar inte och nagon distans. det ar ca 2 timmar med bat men det ar for oss enda alternativet eftersom vi inte far cykla den andra vagen och vi vill verkligen inte ner i mot Detriot och harja. Dessutom matse vi aka farja senare aver Lake Michigan isadana fall om vi inte ska cykla under sjon forbi chicago som aven det ar en stor stad som vi helst slipper. Under hela resan har vi hort undvik Detroit sa mycket det bara gar.  Vi bestmmer oss for att ta ett par dagar off har i Collingwood och bla hika upp till "Blue Mountain" fiska lite mm for att ge oss av mot Tobben runt den 4 Maj. Saklart sa har vi hittat trevligt folk som tar hand om oss. Vi bor hos Lynn som ar peinsonerad sjukskoterska och vara cyklar star i Franks garage pa andra sidan gatan:).

Hade gott

St. Anns, Ontario

Ohh Canada...

...Ja nu har vi entrat hockeyns mekka, Kanada. Vad vi har sett an sa lange ar mest gardar och stora falt, vi befinner oss med andra ord pa landsbygden. Gardagsnatten spenderades hos familjen Nagy i Lewiston, NY. Efter en hel dag i solen sa akte vi for att handla lite korv att grilla till kvallen, medan Emil var inne i affaren stod Edvin ute och pratade med lokalbefolkningen och "fiskade" taltplats, detta har visat sig vara ett riktigt framgangsrikt satt for att fa taltplats. Nar Emil kom ut hade vi tyvarr inte lyckats fa natt an, vi vill ju inte fraga rakt ut om vi far sova hos nan utan vantar hellre tills vi blir inbjudna. Precis nar vi borjat cykla ifran kopcentret ropade en herre pa oss, "Guys! You can sleep in our backyard". Vips sa blev vi inbjudna pa barbeque och sedan hamnade vi i deras soffa och tittade pa Avatar. Ibland gar det nastan lite for latt :P, men nu blir det betydligt svarare med gratis middagar och boende i Kanadas vildmark, nu borjar campingen pa allvar.

Idag borjade vi cykla mot kanada och hittade en valdigt trevlig flod som liksom delade USA och Kanada, vi kunde cykla langs med den dar floden hela vagen mot gransen. Sen blev vi tvugna att korsa floden pa en bro. Nar vi kom over bron sag vi natt slags vattenfall eller natt, ganska haftigt faktiskt. Val pa den kanadensiska sidan tog vi en fika och tittade lite mer pa de dar vattenfallen. Men vet ni vad "en bild sager mer an tusen skor" sa har kommer ett kollage med bilder fran den dar floden och fallen ;).

Det har ar kvallens "vard" som vi fick kontakt med genom gardagens vard Peter i Lewiston.

Pa aterseende gott folk!

  

Lockport, New York

Halla allihopa!

Senast vi skrev sa satt vi hemma hos peinsonaren Jim Bruce i Troy, PA. Dar blev det en frostig och relativt kall natt i taltet. Vi fortsatter darifran att folja route 6 via Sylvania tills vi kom till Mansfield dar vi stannade och at lunch pa en grasmatta i stan. An sa lange har vi stott pa mycket folk vid lunchtid som varit fascinerade av resan och erbjudit oss boende for natten, i Mansfield fick vi inte mindre an tre alternativ att valja pa men klockan var bara 12 sa vi valde att aka vidare.

Vi fortsatte en bit pa route 6 tills vi vek av norrut och satte kurs mot Knoxville. Dar traffar vi pa brandman pa den lokala brandstationen och vi for tillatelse att campa i en park i byn. Senare pa kvallen lagar vi mat pa primuskoket, syr ihop ena min vaska som borjat spricka i sommarna. Tur att det bara var jag (Edvin) som slarvade bort tid med att gora brodknivar och jojjor pa traslojden i skolan och att iaf emil gnodde pa med gossedjuren i syslojden:), han kunde ju till och med fasta sytraden, jag blev imponerad. Senare pa kvallen gick emil till brandstationen for att fylla pa vattenflaskorna. Dar pratar han lite med nagra brandman och han traffar en kille i var alder som aldrig traffat en person fran nagot annat land forut, han blev helt exalterad:).

Pa morgonen i Knoxville tander vi en eld i eldstaden och varmer oss efter en aterigen ganska akll natt i varat talt. Vi fortsatter norrut pa sma landsvagar och i en liten stad som heter Jasper traffar vi Randy, skon snubbe som formodligen inte varit utanfor den lilla byn i hela sitt liv, visste inte ens om terrangen nurrover var kuperad eller ej:). Vi foljer darifran route 36 och i Canisteo stannade vi och at, en pizza faktiskt:). Solen skiner, vagen ar platt och det var hyfsta vindstilla sa milen rullar pa som tusan vilket gor att Niagara Fallen inte ligger langt borta. I Mount Morris Slog vi upp varat talt de 21/4 i Letchworth State Park.

Igar morse lamnade vi Mount Morris och cyklade vidare. Solen sken men det blaste valdigt mycket sa cyklingen blev tung. I oakfield pratar vi med en kille som heter Jack. Han fragar om vi cyklar tvars over landet och det kunde vi ju inte neka till.

Just nu sitter sitteer jag framfor datorn, emil sover, hemma hos den fantastiskt trevliga familjen Hall i Lockport, NY. Vi traffade far och son Hall, Dean och Kyle, Vid en flod utanfor Lockport dar vi satt och at och blev inbjudan till dem. Harifran ar det ca 4 mil till Niagara Fallen som vi kommer entra i Lewiston. Hos familjen Hall har vi fatt duscha, tvatta klader, atit jordnotssmorskakor med mjolk och haft det allmant trevligt. De forsker just nu ordan nat stalle vi kan boa pa i Lewiston for att ta en vilodag.

Over and Out  Edvin och Emil

Troy, Pennsylvania

Ja nu sitter vi i pensionaren Jim Bruce's hus i den charmiga lilla staden Troy i Pennsylvania. Helgen blev en blot historia men idag har solen skinit hela dagen. Vi backar bandet till lordag---> Efter en dags regning cykling fran Milford anlande vi till Carbondale. En liten stad utefter route 6, som vi foljer genom ett minst sagt kuperat Pennsylvania. Dar fragde vi efter lamplig taltplats i staden och blev eskorterade till en grasplatt utanfor en militaranlaggning. Vi skulle for forsta gangen laga mat pa varat camppingkok...i brist pa lampligare bransle korde vi vanlig bensin...det gick sisadar kan man saga...men kalla, harda nudlar och kall kycklinggryta smakar trots allt ratt bra efter en dags cykling :). Koket ville inte riktigt samarbeta som ni forstar, men det problemet kom att losa sig ikvall. Vi somnade tidigt till det harliga ljudet av regn mot taltduken.

Joe och Jennifer som vi bodde hos utanfor Laceyville. De hade aven tva barn, Adrain och Krista                           

Sondag. Regnet holl i sig fram till eftermiddagen for att sedan klarna upp lite grann. Vi satte kurs mot Laceyville och runt kl 18 var vi framme. Sokandet efter taltplats borjade. Utanfor en "Minimarket" stotte vi pa Jennifer, som erbjod oss taltplats i hennes tradgard ca 4,5 miles bort. Vi tackade ja direkt, trots att det lag en bit bort...och det var vart varenda extra kilometer. Det som borjade med bara en taltplats slutade med 1 middag, nytvattade klader, ol, lan av dator, fullt tilltrade till hela huset, kvallspizza och sovplats inomhus och framforallt valdigt trevligt sallskap av Jennifer och Joe samt deras 2 barn. Som tack for att vi stannade fick vi aven 10 dollar ;) vi forsokte verkligen tacka nej men de insisterade pa att vi behovde dem. En fantisk kvall kort sagt.

                                                                      Pisspaus vid en "Scenic overlook"

                                                                                         Middag intill backen          

Mandagen blev som sagt solig och kvallen avrundades med middag pa stormkoket, som nu fungerar som det ska, intill en vacker back. Underbart! I jakt pa taltplats i Troy hittade vi/blev hittade av Jim Bruce och har ar vi nu. Imorgon fortsatter vi vasterut pa route 6 ett par mil innan vi viker av norrut mot staten New York och senare Niagarafallen.

Svar pa tal:

Per Bjorn.

Jag (Emil) kor pa origianlsadel, har anvandt bade vaderade och ovaderade cykelbyxor och det ar som du sager, man vanjer sig. Nu tanker jag knappt pa det langre. Som du sa sa handlar det om Skeppshult STC Pro. En bra och stabil cykel.

Milford, Pennsylvania

Igar kl 13 lamnade vi "slottet" och familjen Berisha i Morristown for att trampa vidare mot nordvast. Vadret var helt perfekt och vi stannade pa ett litet Supermarket for att inhandla solskyddskram och lite mat, efter ett par timmars cykelmotering sa va vara ryggar knallroda :P.

Underbara familjen Berisha + Emilio

Vi fortsatte trampandet i riktning mot Newton, NJ, och vagen dit var mycket upp och ner, langa backar med jobbigt tramp uppfor och harligt rull nedfor. Husen vi sag pa vagen ut fran Morristown var helt sjuka, Berishas "Slott" framstod som en friggebod i jamforelse med dessa skapelser, precis som Afrim berattade for oss morgonen innan. Sedan skedde en drastisk forandring och husen blev mindre och mindre ju langre Newton vi kom. Val framme i sjalva Newton gick vi in pa en liten affar for att inhandla lite mat och dar traffade vi en Indier, som vi inte vet riktigt vad han hette men natt pa D iaf, han erbjod oss snabbt taltplats pa hans grasmatta, dar spenderade vi ocksa varan forsta taltnatt. 

Nar flera individer vars engelska har diverse brister ska forsoka forklara nagonting sa uppstar latt missforstand. Vi blev varnade av en aldre herre som sett oss sla upp taltet att en bjorn rorde sig i omradet. Detta berattade vi for Herr Indier. Han blev valdigt exalterad och borjade beratta om vagen till "bjornen". Vi forstod ingenting, Visste han vart bjornen var nu?! men men vi gick dit han sa och efter en stund kom vi narmre in i samhallet och sag diverse pubar etc...da insag vi...Herr Indier  trodde forstas att vi var ute efter ol, "beer" och inte bjornen, "bear". 

Husen i newton var inte riktigt lika glamorosa som de i Morristown

Under natten kom forsta regnskuren och pa morgonen var det ratt kallt. Vi at frukost och drog vidare norrut ganska omgaende, pa vag 206, mot Milford, Pennsylvania. Efter ett par timmars cykling passerade vi statsgransen och rullade in i Pennsylvania. Gransen bestod av en valdigt fin flod.

Nu sitter vi pa ett bibliotek i Milford och har redan fixat boendet for natten. Vi hittade..eller snarare blev hittade..av en herre utanfor en bensinstation som undrade vart vi kom ifran. Ett samtal som borjade med att vi letade efter en camping- butik slutade med att vi blev inbjudna att sova i hans lagenhet och sa fick vi 2 kastruller ocksa. Chris heter han. Han gick och handlade och lamnade dorren oppen far oss och sa att oss kanna oss som hemma. 

Har har ni han

Det har blivit tva lite kortare dagar, ca 5 mil vardera men det kanns bra att borja lite lugnt, vi har ju lite tid pa oss ;).

 Svar pa tal:

Per Bjorn, cyklarna ar av market skeppshult, svenskt stal ;), kul att du foljer oss och Haparande-Oslo later inte dumt det heller. Hoppas det blir mer resor for din del.

Angaende varat boende sa har vi nastan redan glomt slottet i Morristown och ar nu helt och fullt installda pa enklare varianter, vilket ocksa passar oss utmarkt.

De enda bjornar vi sett an sa lange ar nagon slags asfaltsbjornar, dem lever tydlige pa vagarna, ror sig inte speciellt mycket och ar valdigt platta.

Tack for alla kommentarer nu ska vi ut och gora Milford..Yeehaa..eller natt :P.

Over and out! /Los locos

Morristown Road, New Jersey

Jaha da har vi spenderat varan forsta dag i "The states" :) Flygresan gick bra och fortare an vantat. Det blev ett par timmars vantan pa Heathrow i London men tiden gick relativt fort. Vi roade oss med att gissa folks nationalitet bla...
...Pa planet hamnade vi brevid en skon kille som hette Gavin, fran Skottland. Han var riktigt trevlig.. lite roligt var att han direkt gissade att vi var fran norge..bara genom att titta pa oss, innan han hade hort oss prata, det var helt klart edvins fel ;). Vi ska eventuellt traffa honom imorgon, han bor namligen hos en kompis i West Orange,New Jersey, nara flygplatsen, vi blev aven bjudna hem till honom i Edinburg i host...

Som sagt sa gick flygresan bra och efter mycket om och men sa kom vi aven forbi passkontrollen i Newark. De tycks ha samlat de absolut mest misstanksamma manniskorna som finns i hela USA for att arbeta i passkontrollen. Otrevliga va dem ocksa. Men efter passkontrollen har vi bara stott pa trevliga manniskor. Trevligast och snallast av de alla ar utan tvekan familjen Berisha. Afrim, som mannen i huset heter, plockade upp oss pa flygplatsen och korde oss till deras hem i Morristown, 30 min fran Newarks flygplats. Vi vet inte om man ska kalla det hus eller slott riktigt men fint ar det, och stort :P. Han ager en restaurang precis intill huset och vi blev igar bjudna pa 5-ratters middag med hur mycket dricka vi ville, sjukt god mat! Dock kande vi oss lite taskigt kladda, fick ju tyvarr inte plats med kostymen i resvaskan, det stod klart ganska tidigt att det har ar ett fint stalle...

...Efter den "lilla" middagen sa gick vi hem och sov, somnade fort som attan och sov som en kung.
Vaknade upp idag kl 9, sag en klarbla himmel, fick en stor frukost, "The American way", precis som vi trodde ar allt stort har :P. Efter frukost borjade vi montera ihop vara cyklar och nar vi gick ut kunde vi konstatera att varen har ar som sommar i Sverige, kandes som vi hoppade over varen och gick till sommar direkt fran vintern i Sverige. Vid monteringen fick vi stor hjalp av sonerna Jack och James, 5 respektive 3 ar gamla :).

                    

Senare pa dagen tog vi en promenad och sen blev vi bjudna pa en 2 ratters lunch med diverse dricka till pa Afrims restaurang. Konstaterade att det var okej att dricka eftersom att klockan va ungefar 20.30 i Sverige :P, sa 4 drinkar slank ner under lunchen ocksa.

Vad morgondagen har att erbjuda aterstar att se, som de blinda sager, men vi ar sakra pa att det blir en fantastisk dag.

                

                                                                    

Pa aterseende kara medmanniskor!