En vecka pa Nya Zeeland

Tjenare allihopa!


Hoppas allt ar bra hemma I sverige och att ni inte behover pulsa allt for mycket I snon. Jag har varit pa Nya Zeeland I en vecka nu, Har kommer det forsta lite langre inlagget fran resan och jag ska aven forsoka fa fram lite bilder.

Det tog ungefar en 5 timmar innan jag och Ken Graham vandrade over de groan kullarna pa den Nya Zeelandska landsbygden och vallade far tillsammans pa den lila vingarden Hitchen Road nagra mil soder om Auckland. Ken och hans fru Patricia stannade till deras bil utanfor den lilla staden Buckland och fragade om resan och var jag kom ifran. De brattade kortfattat att de cyklat en del genom europa och fragde senare var jag skulle sova under kommande natt. Som vanligt sitter jag pa svaret “inte en aning” och de erbjuder mig att kika in pa deras vingard en times cycling soderut vilket jag givetvis inte kan tacka nej till.

Hitchen Road ligger précis utanfor den lilla staden Pokeno utmed HW1, en av de store vagarna I NZ (vilken jag inte foljer men jag var tvungen att ta av osterut fran HW 22). De producerar vin som saljs lokalt I landet och har aven ca 150 far I sin ago vilka jag och ken med hjalp av deras 2 hundar vallade in sa fort jag kom dit ta de skulle klippas nastkommande morgon. Med hjalp av vara fyrbenta vanner lyckas vi till slut fa in de forvirrade stackarna I ratt hage och gick in till Patricia som hade forberett en god vegetarisk middag bestaende av kikarter, cashewnotter och rotfrukter som ats tillsammans med vitt vin och ol.Vi pratade en hel del om resor och tittade och pekadepa kartor med entusiasm. De berattade en del om resor de gjort med cykel genom europa och fragade om mina tidigare resor, Senare pa kvallen gav sig patricia ivag och jag och Ken tillbringade kvallen med prat om diverse skillnader och likheter mellan sverige och NZ. Amerika kommer aven upp pa tapeten da de bott I Portland I ett ar och jag hor en viss irritation I Kens rost nar vi pratar om Amerika. Det ar tydligt att han inte ar ett dugg imponerad over deras politik som han tycker skulle bedrivas pa ett bedydligt battre satt vilket han inte ar ensam om. Kvallen avslutas sedan med en kopp te innan jag kryper till kojs I en dubbelsang pa nedre plan.

Under tisdagen vaknar jag relativt tidigt, omkring 7. Jag gar upp I koket dar Ken star och forbereder te vilket jag under kommande dagar kom att dricka en hel del av. Han berattar att det skulle vara en handelserik dag med farklippningen och att Patricia skulle forbereda for nagon hoftoperation. Vi ater frukost innen vi gar ut for att titta nar foren for sina bakar klippta for att vara frasha till forsaljning. Ken berattar att antalet far pa on har sjunkit fran ca 70 miljoner till 40 miljoner under kort tid och att andelen kor istallet okat da de har mer kott och ullen I princip inte gar att salja langre. Han berattar att de far ca 70 NZ dollar for ett far vilket motsvarar ca 350 kronor. Jag Tackar for gastfriheten och beger mig soderut pa min resa.

Cyklingen gar pa HW 22 innan jag skar in osterut mot orten Huntly. Landskapet ar otroligt vackert och overallt ar det groan “rolling hills” dar det overallt gar for och kor pa bete. Det ar taggtradstaket utmed vagen som hindrar djuren fran att kliva upp pa den asfalterade vagbanan med da och da star det nan rackare pa vagen som inte ar det minsta berord av varken manniskor eller trafik. Till skillnad fran Amerika ser jag inte en enda skylt med “private property, do not trespass”. An sa lange ar landet précis som jag forestallt mig det naturmassigt.

Under eftermiddagen narmar jag mig staden Hamilton som enligt min kartbok jag inforskaffade I Auckland ska vara kand som en av NZ vanligaste stader. Under dagen har det varit ratt molning men jag har anda blivit ratt solbrand vilket visar att solen har en helt annar styka har nere vilket jag blivit varnad for flera ganger bara under ett par dagar. Det ar inte for inte NZ ar det varst drabbade landet I varlden vad galler hudcancer. Till och med varre an Australien.

I Hamilton skaffar jag mig lite nybakt brod med keso som ats utmed kanalen som rinner genom staden samtidigt som jag tittar pa ett gang kanotister som gor diverse ovningar. Planen for kvallen var att cykla ut fran staden ett par kilometre och knacka pa pa en farm och frga om jag kunde sla upp taltet nanstans pa de hudratals acres som finns. Precis sa blir det oxa och précis innan morkrets inbrott har jag dragit I de sista taltpinnarna och sitter och avnjuter en utsokt fiskmiddag med familjen Ingram och diskuterade lampliga stallen for sasongsarbete I landet.

Efter bara tva dagar I landet ar det tydligt att gastfriheten ar stor for att inte saga enorm. Det jag reser for ar att se naturen, traffa lokalbefolkningen och uppleva kulturen. Naturen ar helt fanatstiskt och da ar jag bara pa den norra on annu(det ryktas att den sodra ar battreJ). Folket ar otroligt trevliga och overallt ar det “goodday mate” pa den dar harliga dialekten som framst kanns igen som australiensk. Hos en del har jag dock fullt upp med att forsta vad de sager och nickar bara glatt med nar jag I sjalva verket inte begriper ett skvatt.

Jag vaknar upp efter en bra natt I taltet dar jag sovit hela natten utan avbritt. Annars brukar jag vakna en del ganger under taltnatter. Jag foredrag att sova pa sidan och med en tunt liggunderlag medfor det att hoften domanr bort efter ett tag och man far byta sida ungefor varannan timma tills man trottnar pa det och till slut lagger sig pa rygg. Nar jag knackar pa pa huset pa morgonen har carol forberett en god frukost och jag fick lana en dator att gora ett litet inlagg och skicka lite mail.

Jag fortsatter soderut pa HW3. Min plan var forst att ta mig sydost och folja landet soderut med ostkusten Men Ken och Patricia rekommenderade att cykla vastra delen vilket jag valde att folja. Anda fran borjan av resan har jag haft problem med min sadelstolpe. Har inte lyckats pa sadel pa plats da skruven skom haller fast den ar helt utnott sa jag stannar till pa en cykelaffar I Te awamutu och far tag I de delar jag behover och lite till J. Darefter cyklar jag mot staden Mangakino dar jag stannar och koper mig en burk baked beans samt en burk pasta I tomatsas och en coca cola. Priserna har I NZ ar ungefar desamma som hemma sa big mac indexet kan ni glomma. Detta har gjort att menyn tills nu mestadels bestatt av baked beans pa burk. Och ja Madde och Helen, direkt ur burk J. Faktiskt battre an burkchilin de har pa stopp J. Nar jag sitter och vilar efter maten kor en bil fram och parkerar nara mig och ut kliver en kille med langt svalligt gratt har, slitna klader, orakad sen nagra dagar tillbaka och en glugg mellan framgaddarna. Jag hade svart att gissa Eriks alder men han var nog runt 40. Shafern Bella satt I skuffen. Han kommer fram till mig och fragar standardfragorna var jag ar ifran och vart jag ska. Han atalr om att han och hans kompis chris ska kaka lite mat under kvallen och erbjuder boende och middag vilket jag tackar ja till. For er som ar bekant med min och Emils Chris-historia fran USA sa maste jag gora er besvikna, dessa killar var normala.

Erik bodde ett relativt slitet litet hus pa ca 40 kvadrat och hade aven en bod pa ca20. Pa tromten stod en lite camper och aven 2 gula kanoter. Han hade aven en lite tradgard som han odlade diverse saker I och trots att han var fran Holland ursprungligen sa var det bara gronsaker. Han flyttade hit for manga ar sedan da han motte en nya zeelandska som reste runt I europa och blev sedan kvar I landet trots att de separerat. Han hade under 12 ar drivit en konstbutik I staden Napier pa ostkusten och hade aven ett hus dar. Han jobbade ingenting nu utan forsorjde sig pa att hyra ut bagge.

Efter att ha hjalpt erik med lite mobelflyttning mm pa morgonen lamnar jag Mangakino och cyklar utmed HW 32 mot lake Taupo som ar NZ storsta sjo. Alla pratarom hur enorma avstander ar I USA men jag finner avstanden har bra mycket langre. Har bara vart har nagra dar men de flesta av dem har jag tillbringat att bara se ett par bensinstationer under dagen fast givetvis en fantastikt vy istallet. I staden Turangi hinner morkret ifatt mig och jag betalr 13 dollar for en dush och taltplats pa nan slags backpackercamping. Dar slar Jag upp taltet intill en anna cyclist. Brenna fran Kalifornien ar oxa ute pa en nz turne och vi pratar nagra timmar under kvallen och bestammer oss for att cykla ihop till vi kommer ner till den sodra on.

Nastkommande dag foljs av relativt jobbig cycling over allt brantar landskap. Dagen avslutas I Taumurini och vi inkvarterar oss hemma hos Allan och Shirley pa en farm ett par kilometre utanfor byn efter att vi mott den senare pa supermarket inne I byn. Trevlig par som har en farm pa 80 acre med far, kor och hastar.

Aven nasta dag foljs av lite tyngre cycling innan vi stannar till och ater chicken nuggets p an bar I whangamomona. Dar traffar vi Dylan som bjuder hem oss till han och hans foraldrars 1100 acre stora farm utanfor byn. Det ar klipptider for faren och vi tillbringar hela formiddagen att hjalpa till med det och jag far aven mojlighet att klippa 2-3 stycken sjalv. Har dock inte riktigt samma speed som de andra J.

Just nu sitter vi pa en annan farm utanfor Stratford. Vi stannade till for att fraga om taltplats och hade lite tur att de som bodde dar hade en liten familjefest som vi blev inbjudna till och vi kunde ata oss proppmatta pa diverse god mat och dricka oss otorstiga pa ol. Imorrn tar vi vilodag har och hjalper till pa garden och tar en tur upp pa vulkanen en bit utanfor staden.

Hade bra