Saturday, May 15, 2010

Norway, Michigan?!

Tro det eller ej men vi befinner oss for tillfallet i Norway, ja det stammer faktiskt. Senast vi skrev vantade vi pa farjan i Lions head och detta har hant sen dess:


Lamnade Lions head runt kl 9 och 2,5 timmar och 5 mil senare va vi framme i Tobermory. Vadret va sisadar, det blaste riktigt kallt, regnet lag i luften och det gick rykten om snostorm??? Vi gick forstas inte pa detta nonsens. Pa den farjan spelade vi lite kort och sedan somnade vi bada tva i cafeterian. Val pa Manitoulin Island kom regnet och det borjade bli riktigt kallt. Vi cyklade ett par mil innan vi borjade leta efter en lamplig sovplats. Vi stannade pa en bensinstation, Edvin tyckte vi skulle cykla en bit till for att se om vi kunde hitta nan park eller natt, Emil insisterade pa att ga in och fraga personalen pa bensinstationen, Da kom varan raddning, Randy. Vi fragade efter lamplig taltplats och det hela slutade med att vi blev inbjudna till hans Timmerhus i Wikwemikong, ett Indianreservat. Det har kom att bli en av vara mest larorika och underhallande helger hittils pa resan. Randy, eller Mscheekan som han kallades i byn (skoldpaddan pa deras sprak), ar som ni forstar en akta Indian och vi ar sa himla glada att vi traffade honom. Randy och hans fru Kim bjod oss pa middag pa byns restaurang och sedan pa en liten sightsingtur genom byn. Resten av fredagkvallen fick vi hora historier och lara oss Indian-historia, hur varldens skapades, hur bjorkarna fatt sitt utseende, varfor gasar flyger i V- formation etc etc. Pa kvallen horde vi mer rykten om analkande snoovader, vi rykte forstas bara pa axlarna och tankte "det blir va det blir".

Vad tror ni motte oss nar vi vaknade pa lordag morgon? Jovisst, ryktena hade besannats, det snoade for fullt och blaste stark kuling. Vi var forstas mer an valkomna att stanna en natt till, det blev ett ganska latt beslut. Dessutom skulle vi fa aran att delta i en helig minnesstund for Kims bror som gick bort for ett ar sedan, ett sa kallat Memorial. Det var riktigt haftigt och en erfarenhet vi sent ska glomma, Det var sorgligt, roligt, larorikt och sa fanns det forstas massa god mat. Senare pa kvallen spelade vi spel med familjen och nagra av deras slaktingar, det blev en riktig kanonkvall.

Innan vi lamnade Wiki pa sondagen akte vi pa en harlig frukostbuffet, det va namligen mors dag har i canada som till skillnad fran Sverige firas den andra sondagen i maj. Innan vi akte fick vi Randy att kla pa sig "kostymen"..se bilder nedan.

Resten av veckan har mest varit transportstracka tillbaka in i USA, vi foljde Transcanadian highway 17 mellan Espanola och Sault Ste. Marie. Massa stora lastbilar och inte sa varst mycket att se.

I Strongs, Michigan, (Capital of Black bears) hittade vi Mary-Lou och Leonard vid en kyrka. Blev hembjudna till dessa underbara pensionarer som rullade fram den "lilla" husbilen, den stora var i storlek med en dragspelsbuss. De hade barn over stora delar av landet och begav sig soderut nar snon kom. Vi blev bjudna pa Pasties, nagon slags norsk specialitet med kott och potatis inbakad i brod med brunsas till, glass och appalkaka till efterratt..MUMMA!

Efter detta foljde 2 brutala cykeldagar med regn och STARK vastlig vind (motvind alltsa). Dessa dagar bjod inte pa mer an blota klader och dyngsur packning. Efter den forsta regniga dagen sa Edvin: "Idag blir nog faktiskt en underbar cykeldag...forutom att alla vara klader ar dyngsura". Emil smalog, skakade pa huvudet och sa: "Jag alskar din optimism Edvin".

Idag har det i alla fall varit bra vader och cyklingen har gatt bra. Sen vi entrade Michigan har vi sett fler och fler Svenska namn pa butiker och verkstader..tex Nymans Fresh fish, Stenbergs autobody shop, Swedish pantry och har i Norway en Skandinavisk souvenirshop, Swedish passport, har fanns det till och med sill. Fler reagerar aven pa flaggan och vi har fatt skaka hand med andra genrationens svenskattlingar och det lar bli mer handskakningar ju narmre Minnesota vi kommer.

Som sa ofta har vi hittat trevligt folk att spendera natten hos. Vi har precis tagit ut vara nytvattade klader ur torktumlaren, innan det at vi glass med brownies, innan det grillade vi hamburgare och innan middagen duschade vi for forsta gangen pa 8 dagar :P.

Minneapolis narmar sig med stormsteg och vi beraknar vara dar om ca en vecka.

P.S Dick, put the beer in the fridge, we're getting closer ;) D.S

8 comments:

  1. ÅH, tack för en härlig efterlängtad berättelse !Vad unikt, att få komma "first nations" inpå livet ! Kämpa på; Dick väntar och möter per cykel !
    Allt gott o take care !!

    ReplyDelete
  2. Äntligen!!! Härligt att höra ifrån er o ert äventyr. Blev så glad av bilden av er och indianen, att han faktiskt hade fjädrar på sig! jag har fått gliringar fr folk när jag berättat att ni bott hos riktiga indianer-då dom skrattat o sagt; "men E. du tror väl inte att dom bor i tält och har massa fjädrar i huvet, o lagar mat över lägerelden..!?" Nä, det gör dom väl inte tänkte jag besviket... Men nu får dom se att dom åtminstone har "fjäderkostymen" kvar!!HAHA!! Igår hade vi sommarvärme här, idag 10 gr o regn dvs "pluggväder". Har hälsningar fr Stig o Marianne! Kramisar fr Emma o mig!!!

    ReplyDelete
  3. Gud, vad mycket roligt ni får vara med om. Verkligen minnen för livet! 8 dagar utan dusch?!?! Gosh, vilken välbehövlig en det måste ha varit ;) Saknar er hur mycket som helst!

    ReplyDelete
  4. Tack för innehållsrik och intressant läsning. Din farfar Hugo hälsar, han har fått kopior som han och Eva läser många gånger.

    ReplyDelete
  5. Äntligen!!

    Kommer från en helg i daddbo hem igen till ett sommargrönt Mölnbo. Regn och rusk har det varit hela helgen i dalarna (som det oftast är). Kul att läsa om era upplevelser igen och jag ser fram emot att läsa mer....

    ReplyDelete
  6. Äntligen! har väntat ända sen sist på att få höra och se om erat äventyr, känner mig lite delaktig i resan tack vare bloggen. Förutom att ni är hur duktiga, modiga och uthålliga som helst så är ni bra på att förmedla detta via bloggen till mångas nöje.Kul att se er igen ha det fortsatt bra.

    ReplyDelete
  7. Dear Edvin and Emil,

    Glad to hear about your continuing adventures! It has been cold here in Lewiston so we are not surprised to about the snow. Hope you stay safe and continue to meet wonderful people on your trip.

    Peter, Judit and Aniko

    ReplyDelete
  8. Hej killar! Ni verkar ha det jättespännande tillsammans och det är även spännande läsning för nordborna här hemma. Ni har inte missat någon på hemmaplan och om det skulle hända något som bryter av från vardagen finns facebook tillgängligt. Nästa gång vill jag följa med. Det vore faktiskt kul att cykla och bli stark. Bara man får ha skön sadel så ärslet inte tar skada.

    Kramar på er goa killar!

    ReplyDelete